Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Insikter från anhöriga, inspiration och nya kontakter när aktörer från hela länet slöt upp kring temat anhörigstöd
– Jag bara hamnade i det, säger Ulla Pettersson som är anhörig till sin demenssjuke make, och berättar om hur hon på några år har gått från ”amatör” till ofrivilligt proffs både på vård, omsorg – och att laga bilen.
Den 14 mars anordnades en temaförmiddag om stöd till anhöriga på Uppsala konsert och kongress av Länsnätverket för anhörigstöd i Uppsala län. Nätverkets samordnare Sanna Juhlin, FoU Socialtjänst, höll i taktpinnen tillsammans med anhörigkonsulent Ida Lindecrantz från Anhörigcentrum i Uppsala kommun.
Tillfället var öppet för alla inom Region Uppsala och länets kommuner som är intresserade av hur ett bra anhörigstöd kan utformas. Och intresset var onekligen stort – de 170 bokningsbara platserna gick snabbt åt och nästan alla infann sig.
Programmet varvade föredrag, dialog och gruppdiskussioner. Bland annat fick vi en genomgång av lagstiftning, styrdokument och begrepp på området samt många intressanta exempel från verksamheter som erbjuder anhörigstöd i olika former. Extra roligt var att verksamhetspresentationerna och efterföljande diskussioner ibland ledde till slutsatser som "ring mig så pratar vi vidare" och "vi borde samarbeta".
Evelina Hirvonen Lindqvist, anhörigkonsulent, var en av dagens inspiratörer. Hon berättade att man i Enköping har skapat en utvecklingsgrupp för anhörigstöd med representanter från olika verksamheter. Det har framför allt gett en ökad medvetenhet och samsyn kring vad anhörigstöd är, något som underlättar arbetet i kommunen.
Lars-Gunnar Thorell, beroendeterapeut från Tierps kommun beskrev hur medberoende fungerar – att man anpassar hela sitt liv till den som är beroende, i hopp om att kunna hjälpa. För dessa anhöriga och närstående har en öppen stödgrupp gjort stor skillnad.
Habiliteringen inom Region Uppsala har en samtalsmottagning för anhöriga, där det bland annat finns en samtalsgrupp för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Camilla Marklund, psykolog, återgav de vanligaste teman som tas upp i samtalen: trötthet, sorg, oro och skuld över att inte räcka till. Att få prata med föräldrar i liknande situationer kan ge lindring, liksom att börja uttrycka sig annorlunda: ”Jag har en tanke om att jag inte räcker till”.
Men visst kan det också vara så man faktiskt inte räcker till och behöver backas upp av samhället. Det framgår av en kartläggning som Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, har gjort. På alla områden som Nka:s verksamhetschef Lennart Magnusson redovisade, fanns ett glapp mellan det stöd som anhöriga önskar och det stöd som anhöriga får. Bland annat saknar många individuella samtal, må bra-aktiviteter och ekonomiskt stöd.
Lennart pekade också på den samhällsbärande insats som anhöriga gör. Närmare var femte vuxen i Sverige vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. Hjälpinsatserna innebär stora kostnader för de anhöriga, främst i form av uteblivna inkomster, samtidigt som deras arbete besparar samhället 194 miljarder kronor per år. I Uppsala län handlar det om 7 miljarder, vilket motsvarar årslöner för ungefär 14 250 undersköterskor.
En liten del i statistiken förkroppsligades under förmiddagen av Ulla Pettersson, som själv är anhörig och gav oss sitt perspektiv på frågorna genom ett samtal med Sanna Juhlin. Ulla och hennes man hade planerat en fri och aktiv pension, men en demenssjukdom förändrade allt. Plötsligt var Ulla tvungen att lägga nästan all tid på att hjälpa maken och administrera deras nya situation – samtidigt som livets övriga sysslor skulle fortgå med halverad arbetskraft.
Flera föreläsare lyfte vikten av att påminna anhöriga om att deras insatser är frivilliga – samhället har ansvar för att vårda och stötta den närstående. Men Ulla höll inte helt med om det, och menade att den moraliska kompassen också stakar ut en riktning. Livet ledde henne in på en bana där hon var ”amatör”. Vissa saker kunde ju inte kommunen förväntas hjälpa till med, som att fixa bilen, men många andra bitar blev lättare för Ulla när hon fick hjälp av anhörigstödjare och anhöriggrupper.
Samtidigt finns mycket kvar att förbättra. Ulla önskar bland annat att hjälpen hade kommit tidigare och att den fortgått även då hennes livskamrat fick plats på ett boende.
Kanske kommer vissa av Ulla önskningar infrias när dagens siste talare, Sundiata Owens, och Socialstyrelsen är klara med den utredning som just nu pågår för att stärka anhörigperspektivet och stötta kommunerna i att erbjuda anhörigstöd.
Till dess finns det förstås ändå mycket som du och din arbetsgrupp kan göra för att utveckla ert arbete på området:
- Ta del av aktuella riktlinjer samt kunskapsstöd, exempelvis från Nka och Kunskapsguiden.
- Gå en fortbildning eller webbutbildning.
- Se över rutiner och arbetssätt kring anhörigstöd på din arbetsplats.
- Ta kontakt med andra verksamheter som erbjuder anhörigstöd. Kan ni samarbeta? Eller göra egna varianter av varandras mest uppskattade arbetssätt?
- Informera och vägled anhöriga. Låt gärna den länsgemensamma broschyren om anhörigstöd öppna samtalet.
Till vänster: Det blev ett livligt surr i "bikuporna". Sanna Juhlin, regional utvecklingsledare för områdena Äldre och Anhörigstöd inom FoU Socialtjänst, höll ihop programmet.
Till höger: Ulla Pettersson, anhörig, inför samtalet med Sanna.
Kontakt
Annie Palmgren
Kommunikatör
Sanna Juhlin
Regional utvecklingsledare