Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Vita frun och riddaren
En sommarnatt på 1950-talet var en man med om ett spöklikt möte här i Wikparken. I en intervju med folkminnesarkivet i Uppsala berättar mannen att han var på väg hem genom parken när han plötsligt mötte en vit skepnad: den vita frun. Hon var klädd helt i vitt och på huvudet hade hon en strutformad hatt med hängande slöja.
Den vita frun gick mot honom på stigen och ”när jag kom i närheten av henne blev det alldeles iskallt omkring mig. Det var precis som ett svagt grönt skimmer runt den här skepnaden. Jag kom inte ur fläcken, jag höll på att tappa andan och blev alldeles chockad” (Institutet för språk och folkminnen, arkivnummer bd 11310).
Efter en stund kom en svartklädd riddare i full rustning ridande på en svart häst. Riddaren stannade till vid den vita frun och de sade något till varandra. Plötsligt var de försvunna i tomma intet och mannen kunde höra ”trampet utav hovar som försvann i fjärran”.