Fejkade fornminnen, gravstenar och märkvärdiga träd

Wikparken anlades som en så kallad engelsk park, något som var populärt runt sekelskiftet 1800. Parkmodet var en reaktion mot barockens raka linjer och inramade odlingar – den engelska parken skulle kännas vild, lummig och naturlig med slingrande stigar. I en engelsk park skulle besökaren också kunna gå på upptäcktsfärd och hitta spännande inslag som grottor, broar, ruiner och fornminnen.  

Här i den norra delen av parken finns ett fornminne i form av en hög med en rest sten. Fast är det verkligen ett fornminne? Nja, det verkar som att parkens skapare fått hjälpa forntiden på traven – Riksantikvarieämbetet beskriver själva högen som en ”osäker fornlämning” och konstaterar att stenen är uppsatt på platsen i senare tid.  

I en annan del av parken, strax nedanför skolhuset, finns en annan stor sten som restes när parken gjordes i ordning. Det är en minnessten över en eller flera hästar som tillhörde den dåvarande ägaren Hans Henrik von Essen.    

Foto: Linn Kierkegaard

Platsen med den resta stenen gjordes förmodligen i ordning i samband med att parken anlades. Om högen verkligen är ett fornminne är oklart.

Foto: Linn Kierkegaard

Minnesstenen över Hans Henrik von Essens hästar finns i parken strax nedanför skolhuset och studentbostäderna

Visste du att

Ovanligt stora eller iögonfallande märkesträd fick särskild uppmärksamhet i parken. Stigar ledde fram till olika märkesträd som kunde ha bänkar byggda runt stammen. Vissa av träden hade egna namn, till exempel ”Abrahams ek”. En gammal ek vid slottet kallades för ”Häxan” eftersom den hade en speciell form

Gå vidare

Det här var sista stoppet på rundturen. Om du håller till vänster och följer vägskylten ”Genvägen” kommer du tillbaka till utsiktsplatsen där vi startade. Om du vill förlänga promenaden kan du gå rakt fram mot Tengbomshuset och därifrån gå ner mot slottet eller fortsätta in i den västra delen av parken. På kartan hittar du mer information om platserna du passerar på vägen.

Vill du dyka ner djupare i Wiks natur och historia kan du läsa vidare på sidorna Mer om Wik.