Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Barn och ungdomar med synnedsättning
Att ett barn ser dåligt och behöver glasögon är inte så ovanligt. Men när synen är så pass nedsatt att glasögon inte räcker, då brukar man tala om en synnedsättning. När man får ett barn med synnedsättning är det naturligt att känna sig orolig över barnets synutveckling och hur det ska klara olika utmaningar i livet. Men det finns mycket du kan göra för att hjälpa ditt barn att kompensera för sin synnedsättning.
Om du misstänker att ditt barn har en synnedsättning behöver ni komma i kontakt med en ögonläkare. Om ögonläkaren konstaterar en synnedsättning skriver hen en remiss till syncentralen. Där kan du som förälder få råd och information kring barnets synutveckling, samt hjälpmedel och strategier som kan underlätta vardagen. Vilka insatser som erbjuds utgår från barnets behov.
De första åren
Det händer mycket i ett barns utveckling under dess första år. Barnet upptäcker sig själv och sin omvärld och synen är ett viktigt sinne i utforskandet. Den första kontakten mellan föräldrar och det lilla barnet sker till stor del genom ögonkontakt. När barnet har en synnedsättning behöver man hitta andra sätt att spegla och samspela med sitt barn. Uppmuntra barnet att använda alla sina sinnen till exempel genom att använda mycket fysisk kontakt, tal och ljud. Du som vårdnadshavare kan behöva stöd i hur du kan skapa en god anknytning utan blickkontakt och hur du kan uppmuntra barnet inte bara att titta, utan även lyssna och känna.
Om barnet har ytterligare funktionsnedsättningar är det extra viktigt att kompensera barnets synnedsättning. Om ni har kontakt med flera olika vård- givare behöver alla ha kännedom om barnets synnedsättning för att kunna ge rätt stöd.
Synstimulering
Vid födseln är barnets syn inte fullt utvecklad. Den mest kritiska perioden för synutveckling är de första tre månaderna, men synen fortsätter att utvecklas tills barnet är omkring 10 år. Det gäller oavsett om barnet har en lindrig eller svår synnedsättning. Att tidigt få kännedom om att barnet har en synnedsättning är viktigt. En synnedsättning kan inte tränas bort. Men genom att så tidigt som möjligt stimulera barnet att använda sin syn kan man hjälpa synen att utvecklas så mycket som möjligt inom de ramar som synnedsättningen ger.
Det nyfödda barnets synskärpa är låg. Till en början reagerar barnet främst på ansikten och ljus. När barnet har en synnedsättning är det särskilt viktigt att förstärka synintrycken. Det kan vara med kontrastrika leksaker, blanka eller glittriga föremål eller svartvita mönster, samt leksaker som stimulerar övriga sinnen.
En bra allmänbelysning och punktbelysning underlättar för barnet att se. Leksakerna behöver placeras nära barnet och där barnet verkar titta. Undvik motljus som kan blända barnet. Skärma av solljus med persienner om det behövs.
Det är vanligt att barnet tidigt får glasögon som kan korrigera eventuella brytningsfel och ge barnet så skarp bild som möjligt.
Förskoleåldern
När barnet blir äldre och börjar på förskola vidgas världen. Nu förväntas barnet lära sig att hitta i nya omgivningar, både inom- och utomhus. Det ska förhålla sig till andra barn i gruppen och skapa vänskapsrelationer. En synnedsättning kan försvåra kommunikationen både med de andra barnen och med de vuxna. Man kan behöva hjälpa barnet att träna på sociala färdigheter som inte kommer av sig själv. Mycket av den information vi får, får vi via synen. Därför finns det risk att barnet med synnedsättning kan missa information. Omgivningen behöver hjälpa barnet genom att sätta ord på det som händer i omgivningen. Det kallas för att syntolka och är viktigt för att barnet ska få förståelse för sin omvärld och vardagliga situationer.
Pedagogiken på förskolan kan behöva anpassas. Men även miljön, som till exempel belysning och möblering.
Skolåldern
I skolan ökar kraven på självständighet. Barnet rör sig inom större områden, i skolan, mellan hem och skola, fritidsaktiviteter och kompisar. Det ställs allt högre krav på synen när barnet ska lära sig läsa och skriva etcetera.
Det är viktigt att skolan får information om barnets synnedsättning och vilka konsekvenser det innebär. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) kan ge råd och stöd till pedagogerna om alternativa sätt att lära. Om barnet är i behov av olika synhjälpmedel kan syncentralen prova och skriva ut sådana. Det kan till exempel vara särskild belysning, utrustning för att förstora text med optik eller dator, talböcker eller utrustning för att läsa och skriva punktskrift. Syncentralen ansvarar också för att träna in hjälpmedlen och informera pedagogerna om hur de fungerar. Skolan ansvarar för själva inlärningen av punktskrift, men i samarbete med SPSM. Det är fortfarande viktigt att omgivningen hjälper barnet att orientera sig med hjälp av syntolkning.
Hjälpmedel och miljö
Om man har behov av synhjälpmedel vänder man sig till Syncentralen. Syncentralen bedömer, provar ut och förskriver hjälpmedel efter barnets specifika behov. Syncentralen ansvarar även för information, träning och att följa upp hur hjälpmedlen fungerar. Vid svår synnedsättning eller blindhet, kan syncentralen lära ut alternativa strategier för att klara vardagen. Behovet av hjälpmedel förändras i och med att barnet växer, så man behöver ha en regelbunden kontakt med sin syncentral.
Hjälpmedlen syftar till ökad självständighet och delaktighet i vardagen. Förutom hjälpmedel kan den fysiska miljön som hem, skola och fritids, behöva anpassas för att fungera för barnet. Det gäller både miljön inomhus och utomhus. Det kan handla om belysning, möblering, kontrastfärger med mera. Vid behov gör personal från syncentralen besök i barnets olika miljöer för att ge förslag till nödvändiga anpassningar.
Orientering, förflyttning och ledsagning
När man har en svår synnedsättning eller är blind, kan man behöva extra stöd för att självständigt orientera sig och förflytta sig i olika miljöer och tryggt och säkert ta sig från en plats till en annan. Många har god hjälp av en vit käpp. Med käppen kan man få information om sin omgivning, som till exempel gropar och hinder. Ljudet som uppstår när man använder käppen ger ytterligare information om underlaget. Käppen signalerar även till omgivningen att visa större hänsyn.
En synpedagog från syncentralen kan lära ut orienterings- och förflyttningsteknik, det vill säga tekniker för att veta var man är, vart man vill gå och hur man tar sig dit. Synpedagogen kan också hjälpa till att träna på att hitta i specifika miljöer, till exempel på skolgården eller till matsalen. Träningen bör göras i den miljö barnet normalt vistas i. Föräldrar och pedagoger kan få hand-ledning hur de ska hjälpa barnet.
Ledsagning innebär att man får hjälp att förflytta sig av en seende person. Det kan vara verbalt eller med vissa rörelser. Mindre barn ledsagas genom att de håller en vuxen person i handen.
Texten framtagen av Infoteket om funktionshinder, Region Uppsala 2022-11-29.
Faktagranskad av: Eva Larsson, Ögonläkare, Verksamhetsområde neuro/ögon, Akademiska sjukhuset.