Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Våld i nära relationer
Våld i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem och en kränkning av mänskliga rättigheter. Våldet kan få allvarliga konsekvenser för både fysisk och psykisk hälsa. Begreppet omfattar bland annat våld i pågående eller avslutade parrelationer, hedersrelaterat våld och våld mot barn.
Personer som utsätts för våld kan behöva stöd från flera verksamheter, till exempel hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten. Som medarbetare kan du möta patienter som är utsatta för våld. Det är också viktigt att komma ihåg att våldsutsatthet kan finnas bland kollegor. För många som utsätts för våld kan arbetsplatsen vara en viktig och trygg plats.
Hälso- och sjukvårdens ansvar
Hälso- och sjukvården ska:
- upptäcka och uppmärksamma tecken på våld
- erbjuda vård och stöd till personer som utsätts för våld
- samverka med och hänvisa till andra verksamheter som kan ge hjälp
- ha kunskap om effektiva arbetssätt och insatser för våldsutsatta.
Tecken på våldsutsatthet
Våld kan ge synliga skador, till exempel:
- blåmärken
- små hudblödningar (petekier)
- mjukdelsskador
- brännskador
- frakturer
- hår som slitits bort
- skador på tänder, käkar eller ansikte.
Våldsutsatthet kan också visa sig genom psykiska och fysiska besvär. Det är vanligare att personer som är eller har varit utsatta för våld har:
- depression eller förlossningsdepression
- ångest
- posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
- självskadebeteende
- självmordstankar eller självmordsförsök
- ätstörningar
- skadligt bruk eller beroende av alkohol eller andra droger
- mag- och tarmbesvär
- långvarig smärta
- stark rädsla för tandvård.
Varningssignaler i vårdmötet
En person som är eller har varit utsatt för våld kan:
- söka vård upprepade gånger för samma eller olika besvär utan tydlig medicinsk förklaring
- utebli från screeningar eller bokade besök
- ha svårt att följa behandling vid kronisk sjukdom
- ofta lämna återbud
- tona ned eller förneka skador och symtom
- ha en medföljande person som är kontrollerande eller likgiltig.
Dessa beteenden behöver inte bero på våld, men de kan vara tecken på att personen är eller har varit utsatt.
Hur vanligt är våld i nära relationer?
En kartläggning från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att 4,7 procent av befolkningen i åldern 16-84 år utsattes för upprepat våld i nära relation under 2022. Andelen var 5,2 procent bland kvinnor och 4,1 procent bland män.
Sett över hela livet uppgav 28,7 procent att de någon gång utsatts för våld i nära relation. Andelen var 35,3 procent bland kvinnor och 20,8 procent bland män.
Stöd till den som är utsatt för våld eller våldsamt beteende
Nationell och regional information att hänvisa till.
Aktuellt
Frukostseminarium om våld i nära relation
Region Uppsala och avdelningen för regional utveckling bjuder in civilsamhället till frukostseminarium om våld i nära relation.
Utbildningar och kurser
Utbildningar för personal i Uppsala län.
Styrande dokument för vårdpersonal
Vägledning för hur du som vårdpersonal ska agera.
Kontakt
Cecilia Brenner
Handläggare, samhällsutveckling o säkerhetsfrågor