"Vi ville veta – vad tycker föräldrarna?”

Fördjupad behovsinventering (FBI) är en metod som används för att utreda barns behov och föräldrars omsorgsförmåga i situationer som ofta är både komplexa och känsliga. Ida Björkman, familjebehandlare, och Marie Holmberg, avdelningschef, har arbetat med metoden i flera år. Det som är unikt med FBI är att föräldraförmågan utforskas tillsammans med familjerna genom tre ingående delar: observationer, återgivningar och interventioner.

–Vi hade en känsla av att det blev bra utredningsprocesser och utfall för de familjer vi träffar. Men vi tänkte: vi måste ju också kolla att familjerna tycker det! Får de korn på vad som blir svårt i föräldraskapet och hjälper vi dem i det? Känner man känner sig sedd och hörd i processen? berättar Ida.

Det blev startskottet för en strukturerad uppföljning av metoden, med föräldrarnas perspektiv i centrum.

Från idé till verklighet

För att få till en bra uppföljning tog man tidigt hjälp av FoU socialtjänst som bistod med vetenskapligt stöd i form av handledning.  

–När vi kom med vår idé så var den både stor och spretig. Vi ville göra så mycket och undersöka allt på en gång, säger Marie. De vetenskapliga handledarna hjälpte oss att sortera, smalna av och hitta en riktning.

Tillsammans hittade man ett tydligt fokus: att intervjua föräldrarna och låta deras erfarenheter av den fördjupade behovsinventeringen stå i centrum.

–Kanske undersöker vi andra saker också, på sikt, säger Ida. Men det är ingen mening med att fortsätta med en metod om vi inte först vet att det blir en bra upplevelse även för föräldrarna.

Marie Holmberg (foto: privat) och Ida Björkman (foto: Paulina Karlsson).

Så gick uppföljningen till

Sexton föräldrar som genomgått FBI intervjuades utifrån ett semistrukturerat frågeformulär. Svaren analyserades och tematiserades.

Resultaten från uppföljningen var överlag positiva. Föräldrarna beskrev ett gott bemötande, en begriplig process och en ökad förståelse, både för oron kring sitt barn och hens behov och för sin egen föräldraförmåga.

När föräldrar känner sig sedda och förstår varför vissa insatser behövs, ökar möjligheten att tillsammans skapa förändring för barnets bästa.

”Det blev en boost för oss”

Ida och Marie berättar att stödet från FoU socialtjänst inte bara gav struktur åt projektet – utan också energi.

–Vi blev stärkta och bekräftade i det vi gjorde. De uppmuntrade oss och sa: ”Det här är viktigt, det här är jättebra”. Det betydde mycket, särskilt eftersom vi gjorde detta parallellt med vårt vanliga arbete, säger Ida. Och återkopplingen vi fick på våra rapportutkast var så tydlig och pedagogisk. Efter varje tillfälle blev texten skarpare. Det var roligt att se hur det växte fram till en färdig rapport.

Marie instämmer:

–Handledarna har varit väldigt tillgängliga, både för högt och lågt. Vi har haft avstämningar både om övergripande och mer specifika frågor.

Tips till andra som genomföra ett uppföljning eller utvärdering

Ida och Marie är glada att de tog hjälp tidigt i processen och uppmuntrar andra att göra detsamma.

–Ta hellre ett möte med FoU socialtjänst alldeles i början än att lägga tid på något som inte går att använda, råder Marie.

–Och våga tänka högt. Man behöver inte ha en färdig plan. Det är både kunniga schyssta personer man får kontakt med, tillägger Ida.

Vad händer nu?

Rapporten är klar, men utvecklingsarbetet fortsätter. Föräldrarnas röster har gett värdefulla insikter, men fler frågor återstår.

–Det är svårt att inte vilja göra mer. Vi ser fler saker vi vill undersöka. Men det får bli nästa steg, säger Marie.