Vägledning för personal i möte med kollegor och patienter

Alla medarbetare i Uppsala län ska ha tillräcklig kunskap för att kunna bemöta en kollega som är utsatt för våld i nära relation. Medarbetare som arbetar inom vården ska kunna upptäcka, dokumentera samt ge vård, stöd och vägledning till en kollega eller patient som är utsatt för våld i nära relation. Det är en del av det övergripande strategiska arbetet med nollvisionen mot våld i nära relationer som Regionstyrelsen antog 2020.

Hälsoeffekter av att vara utsatt för våld

Brottsförebyggande rådets kartläggning av utsattheten för våld i nära relation visade att 4,7 procent av Sveriges befolkning (16–84 år) att de blivit utsatta för återkommande våld i nära relation under 2022 (5,2% av kvinnor, 4,1% av män). Livstidsprevalensen i befolkningen (16–84 år) var 28,7 procent (35,3% kvinnor, 20,8% män).

Tecken på våldsutsatthet

Det kan vara tydliga fysiska tecken som blåmärken, petekier, mjukdelsskador, brännmärken, frakturer, bortslitet hår på hjässan, skador på tänder, käkben och ansikte. I gruppen personer som är, eller har varit, utsatta för våld i nära relation är det också vanligare med symptom/tillstånd som depression, postpartum depression, ångesttillstånd, ptsd, självskadebeteende, suicidalitet, ätstörningar, skadligt substansbruk/beroende, mag- och tarmbesvär, långvarig smärta och svår tandvårdsrädsla.

Att återkommande söka för samma/olika besvär utan tydlig klinisk orsak, upprepat utebli från screeningtillfällen, ha en bristande följsamhet till behandling vid kroniska sjukdomar, återkommande lämna återbud/utebli, förminska/förneka skador, symtom eller sjukdom samt att ha en kontrollerande/likgiltig medföljande är beteendemönster som kan komma av aktuell eller tidigare våldsutsatthet.

Läs Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd om våld i nära relation

Kontakt

Cecilia Brenner

Handläggare, samhällsutveckling o säkerhetsfrågor