Sjuksköterska, röntgen

Egentligen ville hon bli journalist. Men omständigheterna och ett telefonsamtal förändrade allt. ”Det var som ett dukat smörgåsbord”, säger Anna Sjöstrand som numera jobbar som röntgensjuksköterska på Akademiska sjukhuset.

Drömmarna om att bli journalist lade hon snabbt åt sidan efter flytten från Hälsingland till Uppsala. Efter några strökurser på universitetet valde Anna Sjöstrand i stället att söka jobb.

– Jag hade gått en del udda kurser som egentligen inte ledde mig någonstans. Det var då jag bestämde mig för att åka till Arbetsförmedlingen, säger Anna Sjöstrand som redan under samtalet med handläggaren fick erbjudande om ett jobb.

– Precis när jag satt där med handläggaren fick han ett samtal från Akademiska sjukhuset, de frågade honom om de hade någon som kunde bli baderska. Varken jag eller handläggaren förstod riktigt vad jobbet handlade om, men vi kom överens om att jag skulle åka dit och träffa dem. Det visade sig att det handlade om att tvätta patienter, en tjänst som inte finns kvar längre.

Väl på Akademiska sjukhuset fick Anna Sjöstrand nys om en utbildning för att bli röntgensjuksköterska.

– Jag läste på om yrket och tyckte att det passade mig väldigt bra. Dels var det kortare patientmöten, där vi gör “vår grej” och sedan slussar dem vidare. Dessutom är det mycket teknik, och det gillar jag.

Blev jobbet som du hoppades på?

– Det blev bättre än så. Verkligheten överträffade faktiskt förväntningarna. Redan när jag blev antagen till utbildningen kände jag att det var som ett dukat smörgåsbord. Nämner man ordet röntgen tänker nog de flesta på skelettröntgen, men området är väldig brett. Vi har bland annat DT (skiktröntgen), MR, ultraljud, PET/Nuklearmedicin, Neurointervention och Perifer intervention, fortsätter Anna Sjöstrand som själv är specialiserad inom det sistnämnda.

Enkelt och kortfattat så innebär Perifer intervention att en röntgenläkare, tillsammans med en röntgensjuksköterska, går in via ett blodkärl i ljumsken för att exempelvis stoppa en pågående blödning eller behandla en cancertumör med cellgifter samtidigt som man med röntgengenomlysning ser på monitorer hur det ser ut inne i kroppen.  (ta prover på och kanske också behandla en tumör.)

Hur blir man röntgensjuksköterska?

– Man går en treårig utbildning som innehåller mycket praktik. Förutom att ta bilder måste man kunna ta hand om patienterna. Eftersom vi träffar patienterna under en kort stund, kanske bara en kvart, så är det också under den korta tiden som vi ska hinna skapa oss ett förtroende till patienten. Patienten kan också vara nervös och orolig för sin diagnos, vilket gör det extra viktigt i vårt bemötande.

Vad är det bästa med jobbet?

– Att få vara med och hjälpa människor. De bilder jag tar blir ett redskap för att kunna ställa diagnos så att patienten ska få rätt behandling. I den akuta verksamheten kan det också handla om liv eller död, att få vara med och hjälpa till vid en livräddande behandling känns givetvis extra bra. Sedan skulle jag också säga mina kollegor. Vi är ett team där alla har sin roll att spela och dessutom har vi kul tillsammans, dock skulle vi behöva bli några fler.