Vaktmästare

Matts Presto stannar framför en anonym, vit plåtdörr i en kulvert under Akademiska sjukhuset. Han drar sitt nyckelkort och visar in i en främmande värld. Främmande för den som är van vid sjukhuskorridorer och mottagningar, vill säga. För Matts Presto är utrymmena bakom plåtdörren vardag sedan 25 år.

Vaktmästarna går på olika scheman. Matts Presto jobbar vardagar. Det passar honom fint, eftersom musiken tar mycket av hans fritid.

Trevligare för patienten

Matts Presto transporterar patienter mellan olika avdelningar. Han kör med en av fem så kallade vesslor, ett slags förlängda elmopeder med två sidovända sitsar framför föraren.

– På så sätt har man lite koll på ifall någon skulle börja må dåligt, säger Matts Presto. Man lär sig se på folk om de klarar vesslan eller borde åka säng i stället.

Matts Presto föredrar att köra patienter ovan jord, vare sig de åker med vesslan eller i sina sängar.

– Så mycket annat transporteras här nere. Jag tänker att det måste vara trevligare för patienten att slippa åka bland sopor och annat.

Tystnadsplikt

En del patienter vill gärna prata med Matts Presto och hans kolleger.

– Det är nog lättare att tala med oss än med någon i vit rock, funderar Matts Presto. Jag lyssnar, men kommer inte med några förslag. Jag kan vara medkännande och säga att jag förstår. Självklart omfattas vi av tystnadsplikten. Man märker när man kan vara skämtsam och när man inte kan vara det.

Utbildningen tog en dag

Någon särskilt utbildning för vaktmästarjobbet har Matts Presto inte. En dags teori och sedan truckuppkörning är i princip allt.

– Kör man ett släp med mellan åtta och tio vagnar gäller det att hålla uppsikt och ta ut svängarna ordentligt. Annars kan man stöta i och vagnarna välta. Kör man för fort börjar matvagnarna vobbla i nedförsluten. Folk går lite hur som helst, trots att det sitter anslag överallt om att högertrafik gäller.

Matts Presto har fått en förfrågan om han vill jobba i ordercentralen, där vaktmästarnas uppgifter fördelas.

– Jag har erfarenhet från centralen, och det händer att jag rycker in ibland. Annars föredrar jag att vara i rörelse. Här är ganska fritt och omväxlande. Jag har problem med ryggen och att sitta stilla hela dagarna – nej, det skulle inte gå.

En mil långa kulvertar

Kulvertarna under sjukhusområdet löper i flera plan. De ringlar sig under sjukhusbyggnaderna, under Sjukhusvägen och bort till Rudbeckslaboratoriet. Sammanlagt är de nästan en mil långa. Det finns knappast ett skrymsle på sjukhuset Matts Presto inte har besökt.

Foto: Johan Wahlgren