Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Fråga om våld i nära relation ”Det handlar om att komma över tröskeln"
Att ställa frågan om våld i nära relationer känns svårt för många. Det innebär att man måste ta steget in i något som känns privat samtidigt som det finns en osäkerhet för hur man ska hantera svaret. Genom stöd, utbildning och nya rutiner ska personalen på Uppsala närakut hjälpas åt med att övervinna motståndet och rädda liv.
Idén till att utveckla arbetet med att ställa rutinfrågor om våld i nära relationer föddes i tandläkarstolen hos Folktandvården för tre år sedan.
– Under besöket fick jag själv frågan om våld i nära relation och det kändes så självklart. Det fick mig att fundera över varför vi inte ställer frågan inom min verksamhet, berättar Isabell Andersson, enhetschef Uppsala närakut Aleris.
Frågan fanns redan inbäddad i journalsystemet för både den ortopediska och allmänmedicinska delen, men den var i princip osynlig i vardagen. Ett utvecklingsarbete påbörjades direkt för att väcka liv i rutinen och skapa en tydlig handlingsplan för vad personalen ska göra om en patient faktiskt svarar ja.
En svår fråga att ställa
Trots att det finns en färdig rutin på papperet visar statistiken att det är ett svårt samtalsämne att närma sig. En journalgranskning från september visar att av ett snitt på 150 patienter var det i genomsnitt bara fem patienter som fick frågan, trots att alla är överens om vikten av att ställa frågan.
– Det är en svår fråga att ställa som rutin. På det senaste arbetsplatsträffen lyfte vi statistiken för att visa hur det ser ut. Diskussionen som följde blottade många tankar och rädslor bland annat för att man som personal kan känna att patienten skulle bli kränkt av frågan, berättar Isabell Andersson.
Hitta ett sätt som känns naturligt för dig
För att stötta personalen har närakuten utsett medarbetare med särskilt ansvarsområde för frågan. De har skrivit ett internt dokument med konkreta exempel på hur man kan formulera sig. Nyckeln är att avdramatisera samtalet och hitta att sätt att närma sig frågan som känns bekvämt för en själv.
– Jag har hittat mitt sätt att ställa frågan så att det känns naturligt för mig. Jag brukar helt enkelt säga: Det är en rutin hos oss och vi ställer den här frågan till alla. Varför skulle jag ursäkta mig egentligen? Jag är ju genuint intresserad av att få veta hur patienten har det.
Erfarenheten visar också att rädslan för patienternas reaktioner ofta är obefogad. Frågan ställs till både män och kvinnor, och hittills har ingen reagerat negativt.
– Av de jag har frågat hittills har ingen tyckt att det har varit konstigt. Och om någon mot förmodan skulle undra varför jag frågar, så är det bara att svara som det är, att vi frågar alla eftersom vi vet att våld förekommer, och vi vill kunna erbjuda hjälp till de som behöver det.
Tips från Uppsala närakut:
- Hänvisa till rutinen: Säg som det är, att verksamheten frågar alla. Det tar bort känslan av att patienten är utvald.
- Hitta ditt eget sätt: Använd ord och formuleringar som känns naturliga för dig.
- Du behöver inte ursäkta dig: Du frågar för att du bryr dig om patientens hälsa och trygghet. Det är omtanke, inte ett förhör.
- Öva tillsammans: Prata öppet på arbetsplatsträffar, titta på statistiken och dela med er av era erfarenheter, både när det går bra och när det känns svårt.
Lär dig mer
Rebecca Bäck är utbildningssjuksköterska och erbjuder kostnadsfria skräddarsydda utbildningar för vårdpersonal. Utbildningen ger dig kunskap i hur du känner igen tecken på våldsutsatthet, ger dig tips på hur du kan närma dig frågan om utsatthet och hur du journalför informationen på ett korrekt sätt.
Kontakta Rebecca direkt på rebecca.back@akademiska.se