Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Att bearbeta sorg och längtan tillsammans med andra – en väg att hantera sin föräldraroll när barnet är placerat
Denna intervjubaserade studie undersökte långtidsresultaten hos mammor med kognitiva svårigheter som deltagit i stödgruppen Mamma Trots Allt. Insatsen är riktad till mammor vars barn är placerat i familjehem. Tidigare studier har utvärderat metoden men denna studie bidrar med kunskap om mammornas upplevelser i ett längre tidsperspektiv.
Mamma Trots Allt
Programmet Parents on the Outside, är utvecklat i Australien för föräldrar med kognitiva svårigheter. Det har anpassats till svensk kontext och översatts till Mamma Trots Allt (MTA). Under åtta veckor deltog mammorna i gruppbaserade träffar som leddes av två gruppledare. Innehållet i träffarna tog avstamp i ett föräldraskap på avstånd och känslor kopplat till det. Mammorna intervjuades före deltagande, efter avslut och 9-14 månader senare. Mammornas upplevelser analyserades utifrån likheter som fanns över tid samt samstämmiga förändringar i upplevelser över tid.
Resultat
Vid samtliga intervjutillfällen framstår barnen som det viktigaste i mammornas liv. Det som förändrades från innan stödgrupp till efter och vid lång tidsuppföljningen var att mammorna återtog en starkare mammaroll. Genom att träffa mammor i liknande situation och trots upplevda hinder till följd av att barnen inte bodde hemma, så betonades att man var mamma.
När det gäller umgänge och kontakt med socialsekreterare och familjehem så visar resultaten att mammorna kände tacksamhet mot familjehemsföräldrarna och deras stöd men också ambivalens utifrån upplevelser att familjehemmet ”tagit över” deras roll som föräldrar. Mammorna uttryckte också upplevelser av avsaknad av rättigheter och att inte bli lyssnad på eller inkluderad i umgängesplanering och frågor kring barnen i kontakt med socialsekreteraren.
Mammorna gav även återkommande över intervjutillfällena uttryck för känslor av övergivenhet och att man blivit lämnad när barnen blev placerad. De kände misstro mot stöd och upplevde sig oviktiga. Synen på stöd och att ta emot stöd ändrades dock efter medverkan i stödgruppen. De uttryckte insikter om att stöd hade kunnat hjälpa och viss ånger att inte ha tagit emot stöd tidigare. De kände sig även gladare.
Slutsatser
En anpassad stödgruppsintervention kan bidra till långvariga resultat av bättre välbefinnande hos föräldrar och en större acceptans för situationen när barnet är placerat.
Stödgrupper anpassade för målgruppen kan bidra till en process av empowerment, en större förståelse och hantering av sin föräldraroll och sorg, vilket i slutändan kan påverka relationen mellan föräldrar och barn.
Dessutom kan det påverka samarbetet mellan föräldern,
socialarbetaren och familjehemmet.
Referens
Melander, S., Janeslätt, G., Adolfsson, P., & Jöreskog, K. (2025). Group intervention for parents with intellectual and developmental disabilities with children in placement: A case study exploring the long-term process and outcomes. Adoption & Fostering, 49(1), 52-74.
Länk