Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Spårväg – ett helt nytt trafikslag i stadsmiljön
Spårväg blir ett nytt inslag i Uppsala från 2029 och ett viktigt komplement till busstrafiken. Utmaningen är att få spårtrafiken att samsas med den redan befintliga trafikmiljön. Och att hantera de anpassningar som krävs.
– Spårvägen behövs för att allt fler människor ska kunna transportera sig i staden. Samtidigt ska den fungera sida vid sida med annan trafik, cyklar och gående, säger Fredrik Lanstorp.
Uppsala växer
Uppsala är en av Sveriges snabbast växande kommuner. Om 25 år beräknas staden ha cirka 300 000 invånare och hela länet runt en halv miljon. Då krävs en bra och pålitlig kollektivtrafik. Viktiga delar i detta är utbyggnaden till fyra spår mellan Uppsala och Stockholm samt en ny tågstation i Bergsbrunna. Spårvägen kommer att bli den snabba förbindelsen mellan den nya stationen och Uppsala C, via Rosendal, Gottsunda, Ulleråker och Ultuna, med täta turer. Dessa områden har redan idag stora flöden av resenärer. Här behövs ett effektivt pendlarsystem, påpekar Fredrik.
– Vi får inte heller glömma klimatvinsterna. Ska vi klara en hållbar utveckling är det här en jätteviktig pusselbit, säger Maria Andér.
Fler beräknas åka kollektivt
En spårväg brukar öka antalet resenärer i kollektivtrafiken med ungefär tio procent. Effekten kallas för spårfaktorn och beror på att nya grupper lockas till kollektivtrafiken men också att resandet blir smidigare. Generellt kan en spårvagn ta två till tre gånger så många passagerare som en ledbuss, men kräver mindre plats i gatan, har färre oönskade stopp, högre medelhastighet och kortare restid.
– Vi drar nytta av andras erfarenheter. Bland annat har vi kikat en del på Lund, som ligger steget före oss och redan har byggt spårväg. Där var många tveksamma till projektet innan det startade, men majoriteten har med tiden ändrat sig och blivit mer positiva, säger Fredrik Lanstorp.
Spårvägen kommer att ha två linjer med totalt 22 hållplatser. I centrala Uppsala, Rosendal, Bäcklösa och Ultuna samsas spårvagnarna med annan trafik. På övriga sträckor går den på en avsatt yta i mitten av gatan. Längs hela sträckningen planeras gröna stråk med träd och växtlighet. År 2029 kommer det växande Uppsala att ha en helt ny kollektivtrafik på spår. Då kommer det också att finnas en ny depå i Nåntuna, utrustad med tvätthallar, verkstad och trafikledning. Naturligtvis kommer det också att behövas personal.
Även Uppsala C omvandlas
Området kring Uppsala C är redan trångt och behöver göras om. Fler tåg ska nyttja området samtidigt. Det behövs fler spår och fler plattformar för ett större flöde av människor.
Nya spår och plattformar och en helt ny stationsbyggnad kräver mer yta. Självklart
– Vi har en väldigt begränsad yta att jobba med. Det är mycket som ska få plats. Samtidigt måste vi aktivt jobba med frågor som säkerhet och tillgänglighet.
Omvandlingen av Uppsala C kommer att ta tid men inom tre år kommer arbetet att börja märkas. Då påverkas även busstrafiken med nya linjer och hållplatser.
– Det är en utmaning men vi ska skapa en miljö som blir riktigt bra både för de som arbetar inom kollektivtrafiken och våra resenärer, sammanfattar Stefan.
Spårvägens sträckning
Spårvägen planeras att omfatta två linjer. Den första linjen går från Uppsala Centralstation, förbi Akademiska sjukhuset och söderut längs Dag Hammarskjölds väg. Denna linje passerar genom Rosendal och fortsätter till Gottsunda och Ultuna.
Den andra linjen passerar förbi Ångströmlaboratoriet och når också Ultuna, där de två linjerna går ihop. Den sista sträckan avslutas vid den nya tågstationen. En ny bro ska byggas över Fyrisån, och spårvägen kommer att gå genom skogen mot Sävja, passera väg 255 och slutligen ansluta till det nya fyrspåret vid en station söder om Bergsbrunna.
Artikeln publicerades i UL forum 2024, nummer 2. Detta är en uppdaterad version av artikeln.