Ny konstnärlig gestaltning på närvårdsenheten vid Tierps vårdcentrum

Nu har det blivit dags att välkomna den konstnärliga gestaltningen till den nya närvårdsenheten och till Tierps vårdcentrum. Närvårdsenheten är en ombyggd vårdavdelning för patienter som behöver fortsatt omvårdnad men inte behöver akutsjukhusets all tekniska utrustning,

Konstens roll i den offentliga miljön kan spegla både ett liv och en miljö den placeras i samtidigt som konsten får ett eget spår med förmedling av unika upplevelser.

På en vårdavdelning med patienter som ofta levt ett långt och innehållsrikt liv finns många livsberättelser lagrade. I var och av de två specialtillverkade skåp som inrymmer avdelningens konstnärliga gestaltning, berättas i konstnärlig form, berörande historier.

Charlotta Östlund "Loop"

Charlotta Östlund (född 1973) har i sitt verk "Loop" med insamlade växter som på ett varsamt sätt bearbetats och monterats till en slinga med avbrott och större nedslag i form av blad, barr, och växterdelar som liksom ett liv innehåller både ljus och skugga.

Charlotta beskriver själv sitt verk:

En stor gemensam berättelse, skapad av små, individuella delar.

Växtdelarna som Loop är uppbyggd av, skapar tillsammans upplevelsen av en sammanhållen slinga. Där finns ett antal detaljer att fördjupa sig i. De är skapade av oväntade, omformade naturmaterial-möten eller av kombinationer av naturmaterial och konstgjorda material.

Min förhoppning är att dessa fysiska element ska skapa en slags poesi, som kan tala till oss även om immateriella, mänskliga förhållanden. Jag strävar mot att skapa ett verk med möjlighet att spegla en stor spännvidd av känslor och erfarenheter; tyngd och hoppfullhet, sammanhang och tröst.

Mer om Charlotta Östlund.

Jens Henricson ”Försjunken i hans värv, rör jag mig genom tidens och rummets oändlighet”

Jens Henricson (född 1979) presenterar ett livsverk i form av använda, skavda verktyg från jordbrukare Åkes samlade historia som han kallar ”Försjunken i hans värv, rör jag mig genom tidens och rummets oändlighet.” De ihopsamlade bearbetade verktygen presenteras i skåpet som en hyllning till Åke och hans liv.

Jens om sitt verk:

Gestaltningen består av ett vitrinskåp.

I vitrinskåpet är ett antal bearbetade objekt. Objekten är upphittade på ett lantbruk i Attarp. Attarp ligger i nordvästra Skåne där Hallandsåsen börjar ta höjd. Lantbruket består av en kringbygg gård från början av 1800-talet, betesmarker och skog. Gården har ett litet boningshus, lada och två stall för hästar, grisar och kor samt ett hönshus. Genom åren har man kombinerat odling och boskapsskötsel med skogsbruk. Den sista att bruka lantbruket var Åke. Åke ärvde lantbruket efter sina föräldrar och bodde där ensam hela sitt liv.

Efter Åkes bortgång tog jag och min fru över gården. Under flera år har jag gått i Åkes spår, sorterat i hans verktyg, flyttat runt på hans jordbruksmaskiner och har småningom blivit en Åke – Åke var typen som aldrig slängde något. Det mesta är utnött, trasigt och oanvändbart. Trots detta har jag inte kunnat göra mig av med Åkes verktyg. Verktyg som är den sista vittnesbörden av Åke.

Ytorna är nu bearbetade. Rosten är avlägsnad. Trädelar är rengjorda. Redskapen har både min och Åkes signatur. Genom att visa vördnad och omsorg för det bortsorterade vill jag föra tankarna mot det lilla i det stora. Jag ser gestaltningen som ett samarbete med, och en hyllning till, Åke. En hyllning till arbetet som sker i vardagen. Ett arbetet som fyller våra liv. Jag föreställer mig och hoppas att denna handling ska ge en resonans hos betraktaren. En betraktare som kanske själv är lite luggsliten och skruttig.

Vitrinskåpet i sig skapar en inramning som bidrar med att lyfta fram och ge objekten ett nytt värde. På många sätt likt den plats där skåpet är placerad. En plats som drivs av personal och människor som ser och lyssnar på dem som behöver det mest.

Mer om Jens Henricson.