Andningsorgan - Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)

Vad bör behandlas?

KOL ska behandlas in i sent palliativt skede då behandlingen är symtomlindrande, förhindrar exacerbationer och ökar överlevnaden. Den enda åtgärden som förhindrar progression är rökstopp.

Spirometri med bronkodilatation krävs for att ställa diagnos, men kan vara svårt att genomföra för de mest sjuka äldre. Den enklare FEV1/FEV6-mätningen kan tillsammans med anamnes användas med ganska stor säkerhet för att ställa diagnos, samt användas i uppföljning. Stadieindelning enligt

GOLD A-D bör ligga till grund för behandlingen (se tabell nedan).

• LTOT (långtidsbehandling med syrgas) är aktuellt vid kronisk respiratorisk svikt.
• Dyspné orsakar stort lidande och är prognostiskt ogynnsamt. Utöver icke-farmakologiska strategier kan lågdos långverkande morfin prövas.
• Exacerbationer är i cirka 1/3 av fallen bakteriella, prognostiskt ogynnsamt.
• Samsjuklighet är mycket vanligt, främst hjärt-kärlsjuklighet, osteoporos och ångest/oro, och bidrar till KOL-sjukdomens svårighetsgrad. Leta aktivt efter och behandla samsjukligheten.

Icke-farmakologisk behandling

Rökstopp! Vaccination mot influensa och pneumokocker. Anpassad KOL-rehabilitering:

• Andnings- och inhalationsteknik, hanteringsstrategier vid ångest och andnöd.
• Motarbeta undernäring: Energi- och proteinrik kost, flera små måltider (förbättrar förutsättningar för tillräckligt intag p.g.a. snabb mättnad), behov av näringsdrycker och andra kosttillägg.
• Adekvat fysisk aktivitet med fokus på aerob träning och muskelstyrka.

Vilka läkemedel kan användas?

Se tabell. Viktigast i behandlingen av de mest sjuka äldre är att man kontrollerar inhalationsteknik och inandningskapacitet vid behandlingsstart och vid varje återbesök!

Patientgruppen, även utan kognitiv svikt, får ofta allt svårare med detta – 2/3 av samtliga patienter gör minst ett misstag vid inhalation. Instruera noggrant. Vid sviktande teknik överväg alternativa administrationsformer, främst sprej via andningsbehållare eller i andra hand nebulisator. Det finns ingen evidens för att något läkemedel eller någon inhalator starkt kan rekommenderas framför något annat.

CAT = COPD Assessment Test. mMRC = Modified Medical Research Council Dyspnea Scale. SABA = Short-acting beta-adrenoceptor agonist. LABA = Long-acting beta-adrenoceptor agonist. LAMA = Long-acting muscarinic antagonists. ICS = Inhaled corticosteroids.

Dyspné

Dolcontin 5 mg x 2, startdos. Kan trappas upp långsamt till max 15 mg x 2.

Hypoxi

Om saturation ≤92 %, överväg remiss för LTOT. Syrgasbehandling i livets slutskede utan LTOT-utredning kan övervägas, dock endast vid verifierad hypoxi med saturation <90 %.

Egenbehandling i hemmet vid akut exacerbation

Ombesörja recept/läkemedel i hemmet eller hos hemsjukvården för snabb uppstart.

• Öka kortverkande (SABA) upp till x 8/dag, alternativt via nebulisator om tillgängligt.
• Prednisolon 30 mg x 1 i 5 dagar.
• Antibiotika vid purulent sputum eller praktiska svårigheter med snabb läkarbedömning: Amoxicillin 750 mg x 3 i 7 dagar eller doxycyklin 100 mg 2 x 1 i 3 dagar, därefter 1 x 1 i 4 dagar.

Vilka läkemedel/kombinationer bör särskilt beaktas/undvikas?

• För enkelhetens skull bör inte olika inhalatorer kombineras hos enskild patient, då tekniken skiljer sig.
• Upprepade pneumonier: överväg dosminskning eller utsättning av inhalationssteroider
• Hjärtkomorbiditet: håll mängden beta-2-agonister så låg som möjligt och använd selektiva betablockerare.
• Undvik underhållsbehandling med perorala steroider och kortverkande bronkdilaterare (biverkningar).
• Undvik kontinuerlig behandling med acetylcystein (ingen dokumenterad effekt).

När/hur avsluta läkemedelsbehandling?

Behandlingen ska i symtomlindrande syfte fortsätta in i livets slutskede så länge patienten upplever nytta och kan tillgodogöra sig läkemedlen. Vid utsättning av inhalationssteroider rekommenderas om möjligt nedtrappning. Syrgasbehandling vid dokumenterad respiratorisk insufficiens med hypoxi ska fortgå.