Blod/blodbildande organ

Vitamin B12 och folsyra

Vad bör behandlas?

De mest sjuka äldre har en ökad risk för brist på vitaminer, mineraler och spårämnen. Många sjukdomar, men även behandlingen av dessa, liksom undernäring, ökar risken för bristtillstånd.B12- och folatbrist kan leda till anemi, neurologiska symtom och slemhinnepåverkan. Misstanke om B12- och folatbrist ska bekräftas eller uteslutas med biokemisk analys och etiologisk diagnos eftersträvas.

Det som särskilt bör beaktas är den inbördes påverkan som B12 och folsyra har, där B12-behandling kan maskera en folsyrabrist och vice versa. Vid samtidig brist korrigeras vitamin B12 först, då behandling med enbart folsyra riskerar förvärra neurologiska symtom.

Vid metforminbehandling rekommenderas mätning av P-kobalamin regelbundet. Provtagning av P-homocystein (Hcy) rekommenderas hos riskgrupper.

Icke-farmakologisk behandling

Ersätt med livsmedel som är rika på folsyra. Vitamin B12-brist uppkommer mer sällan på grund av undernäring.

Vilka läkemedel bör användas?

• Laddningsdos B12 vid nyupptäckt brist: cyanokobalamin per os 2 mg x 2 i en månad, därefter underhållsbehandling 1 mg x 1.

Eller hydroxokobalamin inj. 1 mg sc varje till varannan dag i 7–14 dagar, därefter underhållsbehandling 1 mg med 1–3 månaders intervall.

Parenteral tillförsel är indicerad vid otillfredsställande effekt av peroral behandling.

• Laddningsdos folsyra vid nyupptäckt brist: 5 mg x 1 i 2 veckor, därefter 1 mg 1x1.

Efter ca 2 månaders behandling bör klinisk kontroll med provtagning (Hb, MCV, P-Hcy och järnstatus) genomföras, men även fortsättningsvis bör dessa patienter följas upp.

Vilka läkemedel/kombinationer bör undvikas/särskilt beaktas?

Folat- och B12-brist finns rapporterat vid långtidsbehandling med flera läkemedel, se Bakgrundsdokumentation (pdf).

När/hur avsluta läkemedelsbehandling?

Överväg utsättning om indikation inte kan bekräftas. Följ i så fall patienten halvårsvis med kontroller.