Hudsjukdomar

Vad bör behandlas?

Seborroiskt eksem, hypostatiskt eksem, nummulärt eksem (risk för sekundärinfektioner), svampinfektioner samt hudmaligniteter. Var observant på nytillkomna pigmentfläckar samt sår som inte läker. Benigna åldersfläckar på huden (lentigo senilis) behöver inte behandlas.

Tänk på att läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott kan ge hudbiverkningar.

Klåda och eksem behandlas intensivt med mjukgörare. Uteslut andra hudåkommor. Allmänt status och anamnes är viktiga, då klåda inte alltid har med huden eller hudens torrhet att göra.

Underbensklåda kan spridas och bli mer generell. Klåda kan ge upphov till Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom (BPSD). Bryt klådcirkeln, ibland med perorala läkemedel.

Icke-farmakologisk behandling

Undvik uttorkning och övertvättning av huden, undvik parfymerade produkter. Använd mjukgörare frikostigt. Stödstrumpor lindrar klåda och ödem. Luftning vid svampinfektioner. Korta och rena naglar! Rökstopp.

Fysisk aktivitet och minskat stillasittande för att motverka ödem som kan ge staseksem.

Vilka läkemedel kan användas?

Klåda och eksem

Samma behandling som hos andra vuxna. Salvor till torra hudförändringar, krämer till vätskande förändringar och för bättre följsamhet. Lösningar på hårbevuxna ytor. Eksem i ansiktet: grupp I-steroid. Hudveck: grupp I–II-steroid. Hårbotten: liniment och lösningar från grupp II–III-steroid. Akut vätskande eksem med sekundärinfektion på kroppen: överväg peroralt antibiotikum, i första hand penicillinasstabilt penicillin i 7–10 dagar, i kombination med grupp III-steroid i nedtrappningsdos.

Det finns olika grupper av läkemedel som används mot eksem.

• Mjukgörande medel: läker hudbarriären och förebygger nya eksem. Finns som salva, kräm, emulsion eller hudlotion.
• Zinkpudervätska APL rekommenderas mot nattlig klåda.
• Salicylsyra 2–5 % i Essex eller Decubalkräm vid tjocka hyperkeratoser på underben och fötter.
• Glukokortikoider (steroider): dämpar inflammation och minskar klåda.
• Svampdödande medel: mot seborroiskt eksem samt intertriginöst.
• Antibiotika: ibland vid infekterat eksem.
• Immunhämmande läkemedel (salva eller kräm): när steroider inte hjälper eller är olämpliga.
• Immunhämmande läkemedel (peroralt): vid mycket svåra eksem. Hudspecialistfall.
• Antihistaminer t. ex. cetirizin och desloratadin. Klemastin kan användas om sederande effekt önskas. Hjälper endast vid histaminutlöst klåda.

Seborroiskt eksem

I ansiktet kombineras steroidbehandling grupp I–II ofta med utvärtes jästsvampdödande medel, såsom mikonazol. Protopic/Takrolimus har visat god effekt mot seborroiskt eksem och motsvarar grupp II-steroid. Vid seborroiskt eksem i hårbotten helst grupp II–III-steroid samt eventuellt mjällschampo innehållande ketokonazol.

Hypostatiskt eksem

Grupp II–III-steroid.

Nummulärt eksem

Grupp II–III(-IV)-steroid.

Hudsvampinfektioner

Lokalbehandling med klotrimazol, mikonazol, ekonazol i 4–5 veckor eller terbinafin i 1–2 veckor. Vid klåda och eksematisering gärna tillsammans med grupp I–II-steroid, d.v.s. Daktacort/Cortimyk respektive Pevisone. Vid svårare infektioner kan peroral behandling med terbinafin respektive flukonazol bli aktuellt. Ta i så fall svampodling först.

Aktinisk keratos

Vid behov av behandling kan lokalbehandling med exempelvis fluorouracil (Tolak) för ansikte och dekolletage alternativt imikvimod (Aldara eller Zyclara) bli aktuell.

Vilka läkemedel/kombinationer bör undvikas/särskilt beaktas?

Peroral behandling med terbinafin eller itrakonazol är ofta onödigt för att behandla nagelsvamp, riskerna överväger oftast nyttan. Hydroxizin och prometazin är olämpliga p.g.a. ökad risk för antikolinerga biverkningar. Undvik systemisk steroidbehandling! Används bara vid vissa diagnoser, t.ex. pemfigoid.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling?

Behandling kan oftast fortgå till livets slut, speciellt sådan med syfte att hålla huden mjuk och klådfri.