Minoritetsspråk i kontakt med vården

I patientlagen (2014:821) finns en bestämmelse om att information som lämnas till patienten ska anpassas till patientens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar.

Vem gäller lagen?

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk gäller romer, judar, urfolket samer, sverigefinnar och tornedalingar. Om du tillhör en av dessa minoriteter har du rätt att använda ditt språk i kontakt med vissa myndigheter, till exempel de som har ansvar för hälso- och sjukvård. Det är du själv som avgör om du tillhör en nationell minoritet. Du behöver inget särskilt intyg.

Vilka språk gäller det?

Minoritetsspråken är samiska, meänkieli, finska, romani chib och jiddisch. Därtill hör även samtliga varieteter.

Lagen gäller alla minoritetsspråkstalande i Sverige, oavsett var i landet du bor. Lagen är starkare i särskilda områden, där språken är vanligare. Dessa områden kallas förvaltningsområden, Region Uppsala är finskt förvaltningsområde.

Vad gäller när jag söker vård?

Du ska kunna få uttrycka dig och få information och hjälp på ditt minoritetsspråk så långt som det är möjligt. Det gäller när du pratar och när du skriver. Ditt språk är viktigt för att du ska kunna vara delaktig i din vård. Fråga där du söker vård om det finns personal som talar ditt språk. Finns det inte personal som talar ditt språk kan du i stället be att få en tolk till ditt vårdbesök. Det är viktigt att du säger till att du önskar tolk redan när du bokar vårdbesöket. Tolken kan då hjälpa dig att ställa frågor och översätta vårdpersonalens svar. Ett möte med en tolk kan gå till på olika sätt. Tolken kan vara med på plats, via telefonsamtal eller via videosamtal.