Flickor och kvinnor med autism

Flickor Får diagnosen senare än pojkar

Studier visar att autism är tre till fyra gånger vanligare hos pojkar och män än hos flickor och kvinnor. Men troligen är skillnaden mindre, eftersom flickor diagnosticeras senare eller inte alls. Ett skäl till att flickor får diagnos senare tros vara att kriterierna som används är utformade för att beskriva pojkars svårigheter.

En annan anledning är att det är vanligt att flickor uppvisar andra beteenden i skolan än hemma. Många kämpar hårt för att hålla ihop under skoldagen, för att fullständigt rasa samman när de kommer hem. Det bidrar till att skolan får en helt annan bild av flickan, än den som föräldrarna har. I värsta fall kan det leda till att skolan misstror föräldrarna och menar att problemet finns i hemmiljön och inte i skolan. Det gör att många föräldrar får kämpa länge för att få hjälp för sina döttrar.

För att flickor ska få diagnos tidigt krävs ofta att de uppvisar stora svårigheter med sitt beteende eller att de också har intellektuella svårigheter. Flickor behöver alltså ha större svårigheter än pojkar för att uppmärksammas.

Att upptäcka autism hos flickor

Flickor i förskola/skola

Att upptäcka autism hos flickor kan vara svårt om man inte vet vad man ska titta efter. De kanske inte upplevs vara till så stort besvär, iallafall inte i skolan eller förskolan. Kanske klarar de skolan med skapliga eller till och med bra betyg. I de fall där flickan är mer utåtagerande och hamnar i konflikter eller stör, förklaras beteendet ofta som brist på uppfostran eller stök i familjen.

Men symptomen finns där om man vet vad man ska titta efter. Var uppmärksam på om flickan:

• Håller ihop i skolan eller förskolan, men bryter ihop hemma.
• Undviker krav.
• Har en sensorisk känslighet. Det vill säga reagerar på kläder, sömmar, ljus, lukter, smak och konsistens.
• Har svårt att känna och reglera kroppens funktioner, som mättnad, hunger, när man behöver gå på toa med mera.

Var också uppmärksam på om flickan har svårt med det sociala samspelet. Det syns inte alltid så tydligt, men ett tecken kan vara att hon ofta känner sig missförstådd av jämnåriga. Att flickan inte vill gå till skolan är en varningssignal som bör tas på allvar.

Tonårsflickan

Tonårstiden är en svår och utmanande tid för de flesta, men utmaningarna blir ännu större om man dessutom har autism. Många gånger är det först nu som flickan får sin diagnos. Svårigheter som hittills kunnat maskeras blir nu svåra att dölja. Kraven på det sociala umgänget förändras och det sociala samspelet blir mer komplicerat. Nu finns inga manus att följa längre. En hög belastning ökar risken för psykisk ohälsa som ångest och depressioner. Skolfrånvaro är vanligt.

Den vuxna kvinnan

För en del kvinnor är det först i vuxen ålder som svårigheterna blir tydliga. I alla fall om skolan fungerat någorlunda och man har haft ett bra stöd hemma. Som vuxen ställs man inför nya krav. Man ska klara att sköta hem, ekonomi, hygien och mycket annat. Precis som skolflickan kanske man håller ihop och klarar sitt arbete, men kraschar när man kommer hem. Vilket innebär att det blir ännu svårare att klara av vardagssysslor i hemmet eller att umgås med vänner.

Kamouflering/maskering

Flickor har generellt bättre social förmåga än vad pojkar har. De är bättre på att delta i sociala aktiviteter, även om det många gånger sker genom att imitera de andra flickorna. Flickor har ofta mer avancerade verbala färdigheter, men de kan ha svårt att använda språket socialt. Det innebär att de kan säga socialt opassande saker och många har svårt för småprat.

Flickor är ofta bättre på att maskera sina svårigheter än pojkar. Det kan till exempel handla om att träna upp förmågan till ögonkontakt eller öva in passande repliker. Att ständigt försöka förstå och hänga med på de sociala koderna och samtidigt maskera sina egna svårigheter kräver mycket energi. Många föräldrar beskriver hur deras döttrar fullkomligt faller samman hemma, medan skolan är helt oförstående till deras svårigheter.

Vänner

Ett av diagnoskriterierna för autism är att man ska ha svårigheter att etablera och upprätthålla vänskapsrelationer. Detta tolkas lätt som att personer med autism inte har vänner. Många flickor med autism har vänner. Men vänskapsrelationen kan se annorlunda ut än hos flickor utan autism. I leken kan det innebära att hon får en roll tilldelad av de andra barnen. Eller att hon snarare står bredvid och imiterar än aktivt deltar.

Flickor vill ofta vara med i leken, men kan behöva stöd. En organiserad rastaktivitet med tydliga regler kan underlätta. Ofta behöver hon veta på detaljnivå vad som ska hända och vad som förväntas av just henne. Att umgås med en eller högst två kompisar samtidigt fungerar ofta bättre än att vara i större grupper.

Många flickor klarar sig genom dagen genom att bli omhändertagna av andra flickor. Men ju äldre barnet blir, desto tydligare blir de sociala svårigheterna. I tonåren blir kamratrelationerna ofta mer komplicerade och det kan vara svårt att hänga med och förstå de sociala koderna. Flickor bryr sig ofta mer om vad andra tycker om dem och mår också därför sämre när de misslyckas. Många, både barn och vuxna med autism tycker om att umgås med vänner. Men det kostar mycket energi, vilket kan leda till utmattning.

Specialintressen

Ett annat kännetecken för autism är specialintressen. Länge trodde man att flickor inte kunde ha autism för att man menade att de saknade specialintressen. Numera vet man att det inte är sant. Även flickor har specialintressen, men de är inte alltid så tydliga. När vi pratar om autism och specialintressen, tänker vi ofta på ganska udda intressen. Om pojkar med autism intresserar sig för objekt som tåg, traktorer eller mineraler, så handlar flickors specialintressen oftare mer om saker som djur, hästar, människor eller TV-serier. Intressen de delar med många andra flickor som inte har autism. Men för flickor med autism är det i större omfattning och tar upp mer av deras tid. Specialintressen handlar inte om VAD man är intresserad av, utan hur stor del av personens liv som upptas av intresset.

Tilläggssvårigheter

När flickor eller kvinnor väl söker sig till vården är det ofta av andra orsaker än autism. Det är vanligt att den första vårdkontakten handlar om till exempel ångest eller depression. Därför är det är viktigt att vara uppmärksam på flickor eller kvinnor som söker sig till vården med diffusa psykiatriska symptom. Det kan handla om autism.

Fel diagnos innebär att flickan eller kvinnan inte får rätt stöd och behandling. Förutom att man missar grundorsaken, autism, riskerar flickor att utveckla psykisk ohälsa på grund av de stora påfrestningar de utsätts för.

Det är viktigt att ta flickornas utmaningar på allvar. Omgivningen behöver vara uppmärksam på signaler som till exempel barnet som inte vill gå till skolan. Tidig diagnos innebär tidigare stöd och anpassningar.

Vuxna kvinnor

Många kvinnor med autism har gått genom livet utan diagnos. När de väl söker för en utredning är det ofta för att något har hänt. Kanske har det skett förändringar i vardag eller familjeliv. Det funkar inte längre. Det går inte längre att kompensera och vardag och arbete faller i bitar. För många har besöken hos psykiatrin börjat långt tidigare och andra diagnoser ställts, innan man börjar förstå att det kan handla om autism.

En diagnos, även om den kommer sent i livet, kan bidra till en bättre förståelse för hur man fungerar. Det gör det lättare att hitta strategier för ett fungerande vardagsliv och öppnar upp för stöd från samhället.

Texten är framtagen Infoteket om funktionshinder, Region Uppsala 2023-11-06.

Faktagranskad av: Maria Bühler, leg. psykolog/specialist i neuropsykologi.

Infotekets övriga faktatexter om autism

Här på webbplatsen kan du också läsa:

• Autism.
• Barn med autism i förskola och skola.
• Hur går en autismutredning av barn till?
• Stödbehov hos ungdomar och vuxna med autism.

Faktatexter på Lättläst svenska:

• Lättläst om autism.
• Lättläst om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
• Övriga faktatexter på lättläst svenska.