Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Motorik och rörelse hos barn med neuropsykiatrisk eller intellektuell funktionsnedsättning
Motorik betyder rörelseförmåga eller rörelsemönster och brukar delas in i grov- och finmotorik. Grovmotorik innebär större rörelser där man använder större delar av kroppen, som att gå, krypa, hoppa eller springa. Med finmotorik menas mindre rörelser som till exempel att plocka upp saker mellan tumme och pekfinger, knäppa knappar, rita, klippa eller röra på tårna.
Motoriken är viktig för barnets utveckling och för att barnet ska ha möjlighet att samspela med andra och upptäcka sin omgivning. En väl fungerande grovmotorik innebär en känsla av att behärska sin kropp. Det är viktigt, både för självförtroendet och för att kunna delta i olika aktiviteter. Finmotoriken behöver fungera för att barnet ska kunna skriva, rita, klä på sig själv och mycket annat. Många aktiviteter kräver att man använder båda på samma gång.
Naturlig drivkraft
De flesta barn har en naturlig drivkraft att öva rörelser och mycket av den motoriska utvecklingen sker av sig själv. Barnets nyfikenhet och vilja att upptäcka och lösa problem driver på utvecklingen. En stor del av utvecklingen sker genom att barnet härmar. Därför är det viktigt att barnet har goda förebilder och ges möjligheter till olika motoriska utmaningar. Som förälder eller annan vuxen kan du hjälpa och uppmuntra barnet med lagom stora utmaningar.
När det inte funkar
Det är normalt att barn utvecklas olika när det kommer till motorik. Men vissa barn möter extra utmaningar och kan behöva extra stöd för att utvecklas på bästa sätt. Det gäller särskilt för barn som har till exempel autism, adhd, developmental coordination disorder (DCD) eller en intellektuell funktionsnedsättning.
Developmental coordination disorder (DCD)
Motorisk koordinationsstörning, DCD (Developmental coordination disorder) innebär olika typer av motoriska svårigheter, både grovmotoriska och finmotoriska, men även svårighet med balans och att samordna kroppens rörelser. Barn med DCD har ofta svårt att lära sig att cykla, simma, åka skidor och liknande. Svårigheterna med finmotoriken kan göra att barnet har svårt att hantera pennor, klippa eller äta med bestick. Ibland är även talet påverkat. DCD förekommer ofta i kombination med autism, adhd eller intellektuell funktionsnedsättning.
Autism och adhd
Motoriska svårigheter är vanligt vid autism. Många har sämre balans eller svårare att koordinera sina rörelser än andra barn. En del barn kan vara sena att vända sig, sitta eller gå och det kan ta längre tid att lära sig färdigheter som att cykla eller simma.
Barn med autism, men även barn med intellektuell funktionsnedsättning kan dessutom ha svårt att överföra färdigheter de lärt sig i en situation, till en annan, liknande situation. Därför kan barnet behöva öva samma typ av färdighet i olika miljöer och framför allt i de miljöer där den ska användas.
Motoriska svårigheter finns ofta kvar i vuxen ålder. Det kan visa sig genom att personen rör sig lite stelt eller klumpigt. Har man svårt med motoriken kan det leda till att man rör sig mindre. Det kan i sin tur kan ge upphov till stelhet, smärtor eller övervikt och att man undviker vissa aktiviteter.
Även vid adhd är motoriska problem vanligt. En sen motorisk utveckling eller klumpighet kan ibland vara ett av de första tecknen på adhd.
Intellektuell funktionsnedsättning
Intellektuell funktionsnedsättning innebär att man har en generell försening av sin utveckling. Barnet lär sig saker i sin egen takt och det går inte att stressa fram motoriska utvecklingen. Det kräver tålamod, och ibland behöver barnet öva längre på vissa saker som andra barn snabbt lär sig.
Barn med intellektuell funktionsnedsättning kan dessutom vara svårare att motivera till att göra saker som hen tycker är svårt. Om man utgår från barnets intressen och inkluderar detta i aktiviteten eller leken kan det gå lättare.
Barn i rörelse
Barn har ett stort behov av att röra på sig. De har ofta mycket energi och kan ha svårt att sitta still. Detta är i grunden något positivt och hjälper barnet att må bra och utvecklas på bästa sätt. Det är därför viktigt att uppmuntra och stimulera barnets naturliga rörelseglädje.
Barn behöver få upprepa och öva flera gånger. Aktiviteterna behöver vara lagom utmanande så att barnet får en känsla av att lyckas. Inte för svåra men heller inte för lätta. Om en aktivitet är svår kan den behöva anpassas. Exempelvis om barnet vill lära sig cykla kan hen börja med att träna på en balanscykel innan man lägger på tramporna. Stora föremål är lättare att hantera än små. Det är till exempel lättare att fånga en stor boll än en liten.
Ibland kan man behöva dela upp aktiviteten i mindre delar. Då kan barnet träna på varje del var för sig innan de sätts ihop till en helhet. Utgå från vad barnet vill och kan. Jämför inte med vad andra barn i samma ålder gör. Viktigast av allt är att barnet tycker det är roligt och vill göra aktiviteten igen och igen.
Barn som är motoriskt försiktiga behöver extra mycket stöd och uppmuntran för att våga prova på nya rörelser och aktiviteter. Det är viktigt att de får möjlighet att utföra aktiviteten om och om igen för att bli trygga i den. Barn i förskoleåldern bör inte sitta stilla mer än en timme åt gången, utom när de sover.
Motorik i vardagen
Leken är det naturliga sättet för små barn att röra på sig. I leken och i vanliga vardagliga aktiviteter finns det många tillfällen att utveckla styrka, uthållighet, balans, samordning och planering av rörelser. Du som vuxen har viktig roll att stötta och uppmuntra barnet till rörelse, både grov- och finmotoriskt.
Här följer ett några tips på aktiviteter som gynnar barnets motoriska utveckling:
Grovmotoriska aktiviteter
Att leka utomhus stimulerar barnet att röra sin kropp på många olika sätt. Lekplatser lockar till aktiviteter och erbjuder motoriska utmaningar. Att röra sig i skog och på ojämn mark är också utmärkt rörelseträning. Men även inomhus kan barnet träna sin grovmotorik genom att leka och delta i vardagsaktiviteter.
Exempel på motoriska aktiviteter är:
- Gå på ojämnt underlag, upp/nedför backar och trappor.
- Gå och springa på olika sätt Klättra och hänga.
- Hoppa på olika sätt; ner och upp, över hinder, jämfota, på ett ben. Hoppa studsmatta.
- Gå balansgång runt på ex stockar, stenar och gärden.
- Sparka boll till varandra Kasta/fånga/studsa olika bollar, med överhands- och underhandskast.
- Leka och bolla med ballong.
- Gunga och åka rutschkana.
- Leka kurragömma, låt barnet gömma sig bakom buskar och sten. Spela bandy och mjuktennis.
- Åka skridskor, skidor, inlines, sparkcykel med mera.
- Cykla Bada och simma, ösa med vatten.
- Röra sig till musik.
- Gå skottkärra eller krabbgång.
- Slå kullerbytta.
Finmotoriska aktiviteter
Finmotoriska aktiviteter kan delas in i tre kategorier: tvåhandsaktiviteter, aktiviteter som övar öga-handkoordination och aktiveter som övar styrka.
Tvåhandsaktiviteter innebär aktiveter som innefattar båda händerna. Exempel på det kan vara:
- Tvätta och torka händerna.
- Duka och diska.
- Matsituation; lägga upp mat, bre smörgås, dela maten med kniv, hälla upp dryck.
- Öppna förpackningar, burkar och lock.
- På- och avklädning; vända kläder rätt, knäppa knappar och blixtlås, stå upp och ta av eller på byxor och skor.
- Baka; knåda degen, kavla, ströa socker.
Med öga-handkoordination menas aktiviteter som förutsätter ett aktivt samspel mellan öga och hand. Bra övningar för att träna det kan vara:
- Lägga pärlplattor och pussel.
- Pyssla; klippa, tejpa, häfta ihop.
- Rita och skriva.
- Trä kulor på tråd.
- Bygga med klossar, stapla.
- Spela, vända kort.
- Knyta skosnöre.
- Spela instrument.
För att barnet ska utveckla sin finmotorik behöver musklerna lära sig hur de ska fungera på ett koordinerat sätt.
Det finns många övningar där barnet kan stärka musklerna. Till exempel:
- Måla med pensel och fingerfärg,
- Leka med deg, playdoo, modellera.
- Dra-knuffa på saker.
- Bära lyfta och lasta saker.
- Hamra, bultbräda.
- Hänga i ringar, ribbstol.
- Skaka filt eller matta.
Aktiviteter i organiserad form med strukturerad träning kan vara ett komplement till träning genom vardagsaktiviteter. Det kan ske exempelvis via friluftsfrämjandet, familjegympa, småbarnsgympa och kommunens badanläggningar. Utbudet varierar beroende på var ni bor.
Om du är orolig Om du som förälder är orolig för ditt barns motoriska utveckling kan du till exempel kontakta barnhälsovården (BVC) för råd och stöd. Om ditt barn har en kontakt på BUP eller habiliteringen, kan du vända dig dit för att få mer information och tips. Läs gärna mer på www.1177.se (Tema ”Barn och föräldrar” - område ”Växa och utvecklas”).
Texten är framtagen av Infoteket om funktionshinder, Region Uppsala 2024-06-17.
Faktagranskad av: Kine Johansen, leg. fysioterapeut, specialist i pediatrik, Med dr.
Illustrationer: Eva Akne
Infotekets övriga faktatexter om NPF och intellektuell funktionsnedsättning (IF).
Här på Infotekets webbplats kan du också läsa om:
Faktatexter på lättläst svenska:
- Lättläst om adhd.
- Lättläst om autism.
- Lättläst om Intellektuell funktionsnedsättning (IF)
- Lättläst om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF.