Miljöeffekter av läkemedel

Läkemedel utsöndras vanligen genom urinen och renas i många fall inte bort i avloppsreningsverken. Eftersom läkemedel är biologiskt aktiva och många har en långsam nedbrytning i miljön kan rester återfinnas i vattendrag, grundvattnet och ibland i dricksvatten. Organskador orsakade av läkemedel har konstaterats hos fiskar, fåglar och groddjur. En av de tydligaste effekterna som observerats är reproduktionsstörning hos vattenlevande djur på grund av hormonämnen.

Region Uppsala har som första region i Sverige infört en ny symbol för miljöbelastande läkemedelsubstanser och beredningsformer

Miljösymbolen används i Rekommenderade läkemedel för vuxna för substanser som finns med i handlingsplanen för miljöbelastande läkemedelssubstanser samt för sprayinhalatorer vid astma och KOL. Vissa produkter ska undvikas eller förskrivas restriktivt, se information längre ned på denna sida. Överbliven produkt ska lämnas in på apotek eller hanteras enligt gällande rutiner.

I förskrivarverktyget Cosmics ordinationsmallar finns information till patienter angående hur överblivet miljöbelastande läkemedel ska hanteras.

Miljöeffekter av läkemedel

Läkemedel är avsedda att påverka mekanismer hos människor, djur eller mikroorganismer vid låga halter. De mekanismer som läkemedlen påverkar hos människor förekommer ofta även hos vattenlevande djur och det finns då risk att läkemedlen har en effekt även när de når vattenmiljön. Gemensamt för de allra flesta läkemedel är att de är svårnedbrytbara för att inte brytas ner redan i samband med hantering och intag, något som gör att läkemedlen kan finnas kvar länge i miljön. Läkemedel är ofta även relativt fettlösliga vilket medför risk för att substanserna ansamlas i levande organismer. Hur beredningen av läkemedel ser ut kan också påverka läkemedlets risk för negativ miljöbelastning.

Antibiotika har uppmärksammats särskilt ur ett miljöperspektiv eftersom resistensutveckling hos bakterier och överföring av resistensgener inte bara sker vid användning av antibiotika hos patienter utan även i sjukhusavlopp, reningsverk och i miljön om selektionstryck finns. Det finns misstankar om att flera av de resistensgener som idag ses i sjukdomsalstrande bakterier kommer från bakterier i miljön. Särskilt problematiska är långlivade och resistensdrivande antibiotika såsom fluorokinoloner och tetracykliner

Miljöbelastande läkemedel

Region Uppsala har en lista över miljöbelastande läkemedel där det är möjligt ur medicinsk synvinkel att vidta åtgärder för att minska risken för negativ miljöpåverkan. Den medicinska effekten går alltid före hänsyn till miljön och läkemedlen på listan kan därför ändå vara rekommenderade för vissa tillstånd men då med information om hur miljöbelastningen kan minska.

I följande fall bör hänsyn tas till miljöpåverkan:

• Fluorokinoloner: Extremt svårnedbrytbara i miljön och bör användas sparsamt på grund av risk för resistensutveckling då de påverkar ett brett spektrum av bakterier.
• Diklofenak: NSAID som är svårnedbrytbart och toxiskt för vattenlevande organismer.
• Hormonplåster och -ringar för antikonception: Dessa har merparten av hormoninnehållet kvar efter användning, vilket medför ökad risk för läckage ut i vattendrag. Använda plåster och ringar ska alltid lämnas till apotek för omhändertagande.
• Inhalatorer vid astma/KOL: Sprayinhalatorer som innehåller hydrofluorokarboner som drivgas är avsevärt mycket mer klimatpåverkande än andra inhalatorer.

Kassering av läkemedel

Felaktig kassation av oanvända läkemedel innebär en onödig miljörisk som minskar om små förpackningar används tidigt i behandlingen. Därtill ska alla överblivna läkemedel konsekvent tas omhand på rätt sätt av den enskilde. Information om att läkemedel alltid ska återlämnas på apoteken behöver spridas i vårdkedjans samtliga led. Det är speciellt viktigt att läkemedel inte spolas ner i avloppen. Det är dock svårt för enskilda att hindra att den mängd restprodukter av läkemedel som finns i urin och faeces, även vid korrekt läkemedelsanvändning, når miljön.

Regler och förordningar

Det finns idag inga lagar eller regler som styr utsläpp av läkemedel vid användning. Frågan diskuteras flitigt i både Sverige, EU och internationellt och den största oron är risken för antibiotikaresistensutveckling i miljön.

Regeringen har beslutat om bidrag till forskningsprojekt och implementering av avancerade reningssteg på kommunala avloppsreningsverk för att där fånga upp läkemedelsrester innan de når miljön. Att ta miljöhänsyn vid godkännande av läkemedel ligger ännu på framtiden. Nu finns ett miljöklassificeringssystem för läkemedel i FASS och även på Region Stockholms hemsida Janusinfo (se länk nedan). Sedan år 2019 finns ett kunskapscentrum för läkemedel i miljön vid Läkemedelsverket (se länk nedan) som fungerar som sammanhållande kraft för det arbete som görs inom läkemedel och miljöområdet.

Region Uppsala arbetar aktivt med att ställa miljökrav i de upphandlingar som görs av läkemedel till slutenvården. Dessutom följs förskrivningen av läkemedel på Handlingsplan för miljöbelastande läkemedelssubstanser upp två gånger per år och åtgärder vidtas vid behov.