Enteral läkemedels-administrering

Vid enteral läkemedelsadministrering tillförs läkemedel via enteral sond eller nutritiv stomi. Läkemedlet används då på ett sätt som i de allra flesta fall inte finns beskrivet i den godkända produktinformationen.

Flytande orala beredningar, lösliga tabletter och vanliga tabletter som får finfördelas och är lätta att lösa upp i vatten är de läkemedelsformer som rekommenderas i första hand vid enteral administrering. Flytande orala läkemedelsformer finns inte tillgängliga för alla läkemedel, men kan i vissa fall beställas på licens eller som extempore. Läkemedel med modifierad frisättning (depot- och enteroberedningar) ska inte krossas och ska inte administreras via sond/stomi. Läkemedel som redan är i flytande form kan behöva spädas på grund av hög viskositet eller osmolalitet. Vissa fasta beredningar kan behöva krossas innan de blandas med vatten.

Hur ges läkemedel i sond?

Att tänka på vid enteral tillförsel av läkemedel: Administrera ett läkemedel i taget och spola sond/gastrostomikateter med vatten mellan varje läkemedel för att minska risk för läkemedelsinteraktioner och slangocklusion. Läkemedel skall aldrig blandas direkt i sondnäringen. När läkemedel enligt produktresumé eller FASS-text ska ges på fastande mage bör detta eftersträvas också för patienter som behandlas med enteral nutrition.

Risker med enteral administrering

Försämrad doseringsnoggrannhet, påverkan på den verksamma substansens stabilitet och löslighet, adsorption till plastytor, interaktioner med andra läkemedel eller sondnäring, samt förändrade förutsättningar för absorption och biotillgänglighet gör att det kan bli stora variationer i läkenedelskoncentrationer och terapeutisk effekt. Läkemedel med snäva terapeutiska index är därför mindre lämpliga för enteral administrering. Detsamma gäller för läkemedelssubstanser som absorberas dåligt, eller endast i en begränsad del av mag-tarmkanalen. Behovet att följa upp behandlingseffekt blir extra stort vid enteral administrering, och när det är tillämpligt kan mätning av läkemedelskoncentration i blod vara av värde.

När läkemedel krossas och bearbetas i mortel ökas risken för kemiska och fysikaliska reaktioner. Vanliga tabletter löser sig eller blandas ofta tillräckligt väl i vatten för att kunna ges via sond utan att först behöva krossas. Detsamma gäller brustabletter och munsönderfallande tabletter.

Filmdragerade tabletter bör om möjligt undvikas vid enteral administrering, eftersom bitar av filmdrageringen, när den blir blöt, kan klumpa samman och orsaka ocklusion. Tabletter med enterodragering bör dessutom undvikas då den verksamma substansen kan förstöras i den sura miljön i magsäcken utan den skyddande enterodrageringen.

Depottabletter ska inte krossas och ges via sond, då detta innebär en risk för överdosering. Depotberedningar är till för att ge en långsam frisättning av läkemedel för att säkra en jämn effekt.

Det finns många orsaker till att en tablett enligt produktinformationen inte får krossas. Om rekommendationen att inte krossa en tablett hänger samman med exempelvis dålig smak eller kraftigt färgade substanser kan sönderdelning för att möjliggöra enteral administrering vara acceptabel. Detsamma gäller för läkemedel som är irriterande på slemhinnan i mun och svalg, vilket man oftast inte behöver ta hänsyn till vid enteral administrering. Dessvärre framgår sällan anledning till filmdragering i FASS-texten. I vissa fall kan läkemedelsföretaget bistå med mer information.

Fosterskadande, cytotoxiska, starkt allergiframkallande läkemedel eller läkemedel som har hormonpåverkan ska på grund av arbetsmiljörisk inte krossas.

Vilka beredningar kan ges enteralt?

Kapslar bör inte lösas upp hela eftersom kapselns material kan orsaka ocklusion. Hårda kapslar kan öppnas och innehållet lösas eller blandas upp i vatten för att ges via sond. Vissa kapslar innehåller granulat där kornen kan vara för stora för att passera sonden.

Enterodragerade kapslar är vanligen fyllda med enterodragerade korn och kan då öppnas och innehållet blandas upp i vatten under förutsättning att kornen är tillräckligt små för att passera sonden. Kornen får inte krossas. Om det är själva kapselhöljet som är enteroskyddat ska kapseln inte öppnas.

Mjuka kapslar är inte lämpliga för enteral administrering då deras flytande innehåll ofta är svårlösligt i vatten och doseringsnoggrannheten blir mycket osäker.

Pulver och granulat som är tänkta att lösas upp i vatten före administrering kan gå bra att administrera enteralt. Pulver och granulat som ger en suspension kan innehålla större partiklar som medför risk för ocklusion av tunna sonder.

Läkemedelsformer som administreras på insidan av kinden (buckalt) eller under tungan (sublingualt, så kallade resoribletter) ska inte ges via sond, eftersom de är anpassade till lokalt upptag.

Lämpligheten att ge injektionslösning via sond varierar stort. I de flesta fall saknas dokumentation kring hur biotillgänglighet och säkerhet påverkas vid oral eller enteral administrering. Det finns en säkerhetsrisk för förväxling när injektionsvätskor används för peroral eller enteral administrering.