Flickor och kvinnor med adhd och add

De grundläggande svårigheterna är desamma hos både pojkar och flickor, men hos flickor visar det sig ofta på andra sätt. I takt med att vi blir bättre på att förstå skillnaderna blir vi också bättre på att upptäcka adhd hos flickor och kvinnor.

Vad skillnaderna beror på är inte helt klarlagt. Det finns förmodligen flera faktorer som påverkar. Biologiska faktorer som könshormoner, att flickor och pojkar har olika sårbarhet för risker under fostertid och spädbarnstid. Men också sociala och kulturella faktorer spelar sannolikt in.

Flickors problem känns inte igen

För att få diagnosen adhd behöver man uppfylla vissa så kallade diagnoskriterier. Kriterierna är till stor del baserade på forskning om hur uppmärksamhetsproblem och överaktivitet visar sig hos pojkar. Hos flickor med adhd tar sig dessa svårigheter ofta andra, mindre synliga uttryck.

Det är vanligt att flickor har brister i uppmärksamheten, men utan tydlig överaktivitet och impulsivitet. Istället för att springa runt som en del pojkar gör, kanske man pillar på saker, biter på naglarna och pratar högt och mycket.

Flickor med adhd:

• Upplevs ofta som mindre störande för omgivningen än pojkar.
• Kan många gånger vara supersociala och gränslösa.
• Är ofta bra på att dölja sina svårigheter, men får kämpa hårt för att göra det.

Det gör att skolan sällan märker flickornas adhd-problematik lika tydligt som pojkarnas. Det kan förklara varför flickors svårigheter ofta bedöms vara mindre än pojkarnas. Flickor och kvinnors svårigheter brukar istället tolkas utifrån andra förklaringsmodeller. Till exempel ses kvinnors svårigheter oftare som personlighetsdrag än som symtom på adhd. Eller som svårigheter orsakade av brister i miljön.

Många gånger kan föräldrar se symtom på adhd som skolan missar. Det kan vara starka känslor och utbrott, svårigheter med mat, sömn och kompisar. Därför är det viktigt att lyssna till föräldrarnas, men även flickornas egen beskrivning när man ska ta ställning till om en adhd-utredning ska göras.

Att ha svårt med kamrater och relationer är vanligt för både pojkar och flickor med adhd, men vissa sociala svårigheter verkar vara vanligare hos flickor och kvinnor. Det kan förmodligen till viss del förklaras av olika sociala förväntningar på pojkar respektive flickor.

Diagnos och psykisk ohälsa

Då flickors symtom och svårigheter ofta skiljer sig från pojkars, som vi ser som mer typiska för adhd, får flickor ofta diagnos senare. Kanske först på högstadiet eller ännu senare. När de väl får diagnos är det vanligt att de får diagnos ”adhd med huvudsakligen ouppmärksam form”. Det vill säga adhd utan tydlig överaktivitet och impulsivitet. Det som också brukar kallas add.

Många söker hjälp först när kraven från skolan ökar eller de sociala svårigheterna blir för stora. Då har flickorna ofta redan en lång bakgrund av misslyckanden i skolan eller i kamratrelationer. När flickornas behov inte uppmärksammas får de inte heller det stöd och anpassningar som de behöver. Det kan leda till en lång rad misslyckanden och i förlängningen psykisk ohälsa. Det gör att flickor ofta får fler psykiatriska diagnoser.

Psykisk ohälsa är vanligt hos flickor med adhd. Det kan vara ångestsyndrom, depression eller ätstörningar. Flickor med adhd löper flera gånger högre risk att utveckla ätstörningar under tonåren, jämfört med flickor utan diagnos. Många gånger är det på grund av psykisk ohälsa som flickorna först kommer i kontakt med vården. Problem som i själva verket kan dölja en underliggande adhd. Därför är det viktigt att uppmärksamma flickors svårigheter tidigt.

Kunskap om adhd är viktigt, både för den som har adhd och för personer i omgivningen. Det gäller både för barn och vuxna. En diagnos kan vara till hjälp för att bättre förstå sig själv, hur man fungerar och vilka utmaningar man har. Genom att bättre förstå sina styrkor och utmaningar minskar risken för negativa konsekvenser som missbruk, depression och ångest.

Stöd och behandling

Tidiga stödinsatser ger bättre förutsättningar att lyckas. I skolan finns det mycket som kan göras för att kompensera för elevens funktionsnedsättning. För att eleven med adhd ska kunna tillgodogöra sig undervisningen på bästa sätt behövs en tydlig och tillgänglig lärmiljö. Ibland kan även andra extra anpassningar behöva göras. För att få en bild av vad eleven behöver kan en basutredning och elevvårdsplan behöva utformas. Elevvårdsplanen ska följas upp regelbundet. För det behövs ingen diagnos.

För att fungera i vardagen och kunna hantera sina svårigheter kan den som har adhd behöva olika typer av insatser. Att lära sig kompensera för sina svårigheter och hitta bra strategier för att hantera stress är viktigt för att fungera och må bra. Olika typer av kognitivt stöd är en viktig insats som kan underlätta det dagliga livet. Det kan till exempel handla om stöd för minne, planering eller tidsuppfattning. Stödet ska vara anpassat utifrån behov och förutsätter inte en diagnos.

Som vuxen kan man behöva stöd i vardagen kring frågor som boende, ekonomi, studier och arbete. Vilket och hur mycket stöd man behöver varierar från person till person samt över tid. En noggrann kartläggning över personens förmågor och utmaningar är en viktig grund för att utforma stöd som fungerar.

Ofta räcker det inte med en typ av insats. Man kan behöva en kombination av psykosociala och pedagogiska stödinsatser, kognitivt stödjande hjälpmedel och vid behov även läkemedelsbehandling. För behandling med läkemedel krävs diagnos.

Vuxna kvinnor

De diagnoskriterier som används idag är inte fullt anpassade till de skillnader som finns mellan könen. De är inte heller anpassade efter hur adhd visar sig i vuxen ålder. Hos barn är ofta den motoriska rastlösheten, som att inte kunna sitta still, tydligare. Som vuxen upplever man ofta snarare en inre känsla av rastlöshet. Många har kvar sina problem med uppmärksamhet och planering även i vuxen ålder, medan problemen med att reglera aktivitetsnivå och impulser avtar.

Hos flickor som växer upp med stödjande anhöriga och som kanske även har en god social förmåga, märks inte alltid svårigheterna så tydligt. Men i vuxen ålder, när kraven på självständighet ökar och man ska klara studier, arbete och familjeliv, kan svårigheterna bli tydligare.

Många kvinnor som utreds och får diagnos i vuxen ålder berättar om svårigheter och misslyckanden de haft under skolåren. Ofta handlar det om problem med uppmärksamhet, koncentration och att komma igång med uppgifter och aktiviteter.

Svårigheter som kanske inte uppmärksammats av omgivningen under uppväxten. Även om många svårigheter består i vuxen ålder så hittar många strategier och lösningar för att fungera och leva ett bra liv.

Texten är framtagen av Infoteket om funktionshinder.

Faktagranskad av: Lotta Borg Skoglund, MD PhD Docent i Psykiatri Institutionen för Neurovetenskap Uppsala Universitet. Specialist i allmänmedicin och psykiatri. Medicinskt Ledningsansvarig Läkare, SMART Psykiatri.

Texten reviderad: 2021-10-27

Infotekets övriga faktatexter om adhd

Här på webbplatsen kan du också läsa:

• Om adhd
• Lättläst om adhd.
• Lättläst om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
• Adhd och add i vuxen ålder.
• Diagnostik stöd och behandling vid adhd och add.
• Medicinering vid adhd.
• Råd till föräldrar vid adhd.