Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen.
Minnet brukar delas in i arbetsminne och långtidsminne. Arbetsminnet handlar om att kunna hålla aktuell information tillgänglig under en kort stund och detta har en begränsad kapacitet. Långtidsminnet har till skillnad från arbetsminnet stor kapacitet och minnesbildernas varaktighet är mycket långa. Ett uttryck som används om varaktigheten i långtidsminnet är att minnesbilderna ligger i permafrost. Man har till exempel visat att de minnesbilder som finns kvar tre år efter inlärning också finns kvar efter 30 år.
Processen som leder till ett långtidsminne går i flera steg. För att kunna koda och lagra in nya minnesbilder måste vi först förstå och bearbeta informationen. Vi uppfattar informationen via våra sinnen; syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Ju fler sinnen som är inblandade i minnesprocessen desto lättare blir det att minnas. En lukt kan förstärka minnet av en händelse och man kan själv förstärka en minnesbild genom att till exempel skriva ner något man hör. Den sista delen i processen är framplockningen. Vi behöver kunna hitta informationen och plocka fram den när vi önskar.
Långtidsminnet är inte ett enhetligt minnessystem utan består av flera olika delar som har olika funktion men som samspelar. De mest bekanta långtidsminnessystemen är minnet för händelser (episodiskt minne) och minnet för fakta (semantiskt minne). Till långtidsminnet räknas också färdighetsminnet (procedurminne) och det perceptuella minnet (minnet för att identifiera objekt och orientera oss i omvärlden). Långtidsminnet innehåller både minnen av tidigare händelser (retrospektivt minne) och ett planeringsminne för saker som man avser att göra i framtiden (prospektivt minne).
Minne för händelser
Tack vare detta minne kommer vi ihåg vad vi har upplevt, till exempel människor vi träffat, resor vi gjort eller vad vi åt till frukost i morse. Dessa minnesbilder kan liknas vid dagboksminnen eftersom de är knutna till tid och rum och är unika för varje person. Även om vi delar många upplevelser med andra är vår minnesbild personlig. En händelse som väckt mycket känslor hos oss och som stimulerat flera av våra sinnen blir ett starkt och innehållsrikt minne. Händelsen ifråga är lätt att komma ihåg eftersom det finns rikligt med associationsvägar fram till den.
Minne för fakta
Minnet för fakta kan beskrivas som vår inre uppslagsbok. I detta minne finns våra allmänna kunskaper lagrade, till exempel namn på länder och personer, kunskap om vad ord betyder samt tidpunkt för offentliga händelser. Kännedom om olika regler och lagar återfinns också i faktaminnet. Till skillnad från händelseminnet är minnet för fakta opersonligt och delas av människor med liknande kulturell och utbildningsmässig bakgrund.
Färdighetsminne
Färdighetsminnet är det minne vi använder när vi ska lära oss motoriska färdigheter som till exempel när vi lär oss cykla, dansa eller spela piano. Färdighetsminnet är ett minnessystem som används omedvetet, vi är alltså inte medvetna om hur vi gör när vi lär oss nya färdigheter som att cykla eller köra bil. När vi en gång lärt oss att till exempel simma finns kunskapen om hur vi gör kvar. Ju mer vi övar på en motorisk färdighet desto duktigare blir vi, slutligen är färdigheten så väl inlärd att den är automatisk.
Perceptuellt minne
Det perceptuella minnet är minnet vi behöver för att identifiera objekt och orientera oss i omvärlden. Det är minnet för saker vi inte kan sätta ord på, som till exempel hur vi känner igen ett ansikte, någons röst eller hur kaffe luktar och smakar. Det perceptuella minnet är ett omedvetet minne och det hjälper oss att bygga upp vår kunskap om omvärlden. Det gör att vi till exempel kan röra oss fritt i rummet utan att behöva fundera över vad föremålen omkring oss kallas eller varför de står där de står.
Långtidsminne och hjärnskada
Den struktur i hjärnan som är mest central för långtidsminnet är hippocampus. Dess funktion är i första hand att samordna framplockning av minnesbilder för fakta eller händelser som är lagrade i olika delar av hjärnan.
En hjärnskada kan medföra nedsättningar inom alla långtidsminnessystemen. Det minne som påverkas oftare och i större omfattning än de andra systemen är minnet för händelser. Det som vanligtvis är påverkat är minnet för händelser från insjuknandet/olyckstillfället och framåt. Har man nedsatt händelseminne brukar beskrivningarna bli vaga och ungefärliga. Ett tydligt tecken på nedsatt långtidsminne för händelser är att personen upprepar samma berättelse eller upprepat ställer samma fråga med korta tidsintervall. Däremot brukar minnen från händelser innan insjuknandet/olyckstillfället vara opåverkade. Vid svåra hjärnskador kan dock de minnen som tidsmässigt ligger nära skadetillfället vara borta. Ibland kan flera år före skadan vara försvunna. De flesta återfår med tiden åtminstone en del av de tidigare inpräglade minnena.
Det är vanligt med nedsatt arbetsminne hos personer som fått hjärnskada, men det är mindre vanligt med direkt påverkan på långtidsminnet. Det är dock vanligt att personer med hjärnskada upplever försämrat långtidsminne fast det under goda förhållanden kan fungera väl. Detta beror ofta på att andra nedsättningar efter hjärnskadan gör det svårare att lagra in information eller att få tillgång till inlagrad information. Exempel på nedsättningar som påverkar långtidsminnet är nedsatt koncentrationsförmåga, lätt att bli distraherad, att man tänker långsammare än tidigare och är lätt uttröttbar.
Även om det är mindre vanligt så förekommer det att personer får stor minnesnedsättning efter en hjärnskada. Ofta är detta efter att hippocampus eller andra centrala områden för minne har skadats. Vanligen har dessa personer bevarat minne för stora delar av tiden innan hjärnskadan. Men de förlorar helt eller till stora delar förmågan att lagra in nya fakta eller händelser och/eller förmågan att plocka fram inkodat material. Då brukar man tala om amnestiskt syndrom. Personer med amnestiskt syndrom kommer inte ihåg vad man gjorde eller pratade om för en kort tid sedan (för någon minut sedan - för någon timme sedan). De har svårt med tid (dag, månad, år) och rum (var de befinner sig) och att komma ihåg vad som nyligen hänt och har följaktligen svårt att klara sig självständigt i sin vardag.
Vad man kan göra om man har nedsatt långtidsminne
Det finns ett antal sätt att direkt eller indirekt påverka funktionsnedsättningen. Man skiljer på åtgärder för att förbättra minnesförmågan och åtgärder inriktade på kompensation för att använda den förmåga man har på ett så bra sätt som möjligt.
Att träna långtidsminnet
Det finns en del som tyder på att arbetsminnet kan förbättras i specifika uppgifter genom träning alternativt genom lämplig stimulans. Det finns dock inget som tyder på att långtidsminnet kan förbättras genom träning.
Kompensatoriska åtgärder
Kompensation innebär att man gör något för att försöka kringgå nedsättningar, eller att man gör på ett annat sätt för att få det att fungera. Man försöker använda den kapacitet man har på ett sätt som gör att funktionsnedsättningarna medför så lite hinder som möjligt.
Man skiljer på intern och extern kompensation. Intern kompensation innebär att personen försöker finna sätt att komma runt problem genom tankesätt eller förhållningssätt. Extern kompensation innebär att ta hjälp av andra personer, anpassning i miljön eller av hjälpmedel. Man kan framgångsrikt använda en blandning av interna och externa tekniker. Ofta är det graden av minnesnedsättning som avgör vad som kan vara effektivt. Den allmänna regeln är att ju mindre minnesnedsättning desto större möjlighet att framgångsrikt använda intern kompensation.
För att kompensation ska bli framgångsrik krävs att problemet man ska åtgärda upplevs som tillräckligt stort och det man kan uppnå med kompensationen är tillräckligt viktigt. Detta behövs för att motivera den extra ansträngning och fokusering som behövs innan den förändring som arbetas in kan bli en rutin. Att ha kunskap och medvetenhet om sin nuvarande kapacitet är en förutsättning för att kunna bli framgångsrik med att kompensera. Lyckas man hitta fungerande sätt att hantera sina nedsättningar ökar ofta upplevelsen av kontroll och upplevelsen av stress minskar.
INTERN KOMPENSATION Intern kompensation för personer med nedsatt långtidsminne handlar huvudsakligen om att öka fokus på inlärning och inlärningssituationen. Eftersom hjärnskadan har gjort att minnet är begränsat går det inte att stärka upp inlärning generellt, utan man får fokusera på de delar som är viktiga att komma ihåg. Man kan till exempel använda sig av repetition, eller att dela upp ny information i delar och lära/läsa in några delar i taget. De flesta personer med hjärnskada behöver vanligen längre tid på sig för att nyinlärning ska fungera.
Det finns gott om mentala knep som inriktar sig på hur man kan förbättra sitt minne. De kan handla om att sätta ihop ramsor utifrån första bokstaven eller att komma ihåg listor genom visualisering. Dessa minnestekniker är i allmänhet mindre användbara för en person med hjärnskada. Dels för att det krävs ett välfungerande minne för att kunna använda dem, dels för att de problem hjärnskadade personer har är av generell natur som inte åtgärdas genom en specifik metod. Men dessa minnestekniker kan vara användbara för mycket avgränsade och specifika uppgifter.
EXTERN KOMPENSATION
Att använda hjälpmedel Minneshjälpmedel används för att underlätta hantering av information som man inte klarar av att hålla i sitt minne. Ett minneshjälpmedel behöver vara lätt att använda och finnas lätt tillgängligt för att ge ett effektivt stöd för en person med minnesnedsättning.
Nedsatt minnesförmåga går ofta att kompensera med en god planering, till exempel genom att använda kalender (papperskalender eller i mobiltelefon) eller i förväg planera för vad som ska hända nästa dag eller under veckan som kommer. Här ges några råd på vad man kan göra för att underlätta i vardagen om man har nedsatt långtidsminne.
Skriv ner viktiga möten eller aktiviteter
Ha kalendern lätt tillgänglig både i och utanför hemmet
Använd mobiltelefon eller klocka med timer för påminnelse
Använd diktafon eller fickminne för att läsa in korta meddelanden
Skriv dagbok med korta anteckningar
Ett generellt råd är att försöka samla viktig information på ett ställe, i till exempel en kalender, mobiltelefon eller i förvaringsmappar. Post-it-lappar kan vara en bra hjälp om man använder enstaka lappar som hjälp att komma ihåg. Använder man många lappar är det dock svårt att få överblick och det blir lätt att tappa bort information.
Nya mobiltelefoner, så kallade smartphones, har många funktioner som kan vara en hjälp vid minnesnedsättning. I telefonen finns en kalender med påminnelsefunktion, många telefoner har också anteckningssidor eller röstmemo för saker man behöver komma ihåg eller snabbt memorera. Kameran i telefonen kan också fungera som stöd för minnet genom att ta bilder av platser eller information. GPS-funktionen kan vara en hjälp om det är svårt att komma ihåg hur man hittar vägen till olika platser. Dessutom kan telefonerna anpassas genom att program, så kallade appar, hämtas till telefonen. En app kan vara mer utvecklad och specialiserad än grundprogrammen i telefonen. Det finns en mycket stor mängd appar att välja på och att hitta en app som blir ett fungerande hjälpmedel kan vara en utmaning.
Andra hjälpmedel som kan vara ett stöd för minnet är:
Block och penna vid telefonen för att skriva ner meddelanden eller viktiga detaljer från samtal
Inköpslista för saker som behöver köpas in eller packlista för återkommande aktiviteter
Sortera, samla och håll ordning på viktiga papper. Förvara viktiga papper på ett och samma ställe i en låda eller i förvaringsmappar.
Autogiro kan vara en bra hjälp för att få räkningar betalda i tid.
Personer som har stora problem att hantera ekonomin kan behöva hjälp av en god man
Anpassning i miljön För personer som själva har svårt att komma ihåg att söka efter information är det en hjälp om informationen finns väl synlig till exempel genom att placera föremål strategiskt. Här är några exempel på anpassningar:
Ett veckoschema som ligger väl synligt på en plats man ofta besöker
En whiteboardtavla där dagens schema eller viktiga händelser står uppskrivna
Placera föremål man behöver komma ihåg att ta med sig vid ytterdörren
Placera alltid viktiga föremål som nycklar, plånbok och telefon på en och samma plats
Andra exempel på anpassningar av miljön som kan vara en hjälp är:
Spisvakt, ett bra hjälpmedel för personer som glömmer stänga av spisen
En timer som slår av strömmen till elektroniska apparater
Äggklocka vid spisen som hjälp vid matlagning
Det kan vara svårt för personer med omfattande funktionsnedsättningar att själva använda ett hjälpmedel eller påverka sin miljö och göra anpassningar. Det blir i första hand personer i omgivningen som får ge stöd med inlärning eller genomföra anpassningar i miljön
God fysisk och psykisk hälsa
Hur pass bra vi presterar påverkas i stor grad av hur bra vi mår psykiskt och fysiskt. Detta gäller alla människor. Personer med hjärnskada har ofta minskade marginaler vilket gör att relativt små påfrestningar kan resultera i försämrad fysisk och psykisk hälsa. Till exempel brukar stress och tidspress påverka marginalerna. Detta ger ofta en upplevelse av försämring av till exempel långtidsminnet trots att den grundläggande förmågan är den samma.
Goda rutiner som rör fysisk aktivitet, näringsintag, sömn och vila kan förbättra det vardagliga fungerandet. Olika insatser för att reducera oro och stress och för att öka självkänslan kan också göra att förutsättningarna för att använda den kapacitet som finns är så goda som möjligt.
Denna faktatext är en del i en serie om minnet som omfattar sammanlagt tre faktablad. För dig som vill veta mer finns också faktabladen ” Minne och hjärnskada” och ”Arbetsminne och hjärnskada”.
Texten är framtagen av Infoteket om funktionshinder, Region Uppsala 2013-05-06.
Författare:
Lars Eriksson, psykolog, Hjärnskademottagningen, Rehabiliteringsmedicin
