Minne och hjärnskada

Vad är minne?

Genom tiderna har man beskrivit minnet på olika sätt. De gamla grekerna liknade minnet vid en lagerlokal där man förvarade informationen man fått. Platon och Aristoteles beskrev minnet som en fågelbur. Fåglar som flög in i buren symboliserade informationen som höll på att läras in, fåglarna i buren var det man redan kunde och fåglar på väg ut ur buren beskrev information som man höll på att glömma.

När vi talar om minne menar vi vår förmåga att lagra information och att återkalla informationen vid ett senare tillfälle. Till minnesfunktionen hör förmågan att ta emot intryck, lagra information samt tolka och använda inlagrad information. Minnet är en del av det som färgar vår personlighet. Det bidrar till vår identitet och ger oss våra drömmar, vår tidsuppfattning och vårt sammanhang.

Utgångspunkten för att minnas är att notera saker och händelser, mål och behov. Vår drivkraft att komma ihåg något styrs i hög grad av våra känslor och starka känslor kan ofta förstärka ett minne. Minnet är också associativt, vilket betyder att tanken på något får oss att komma ihåg andra saker som hänger ihop med tanken ifråga. Detta kan i sin tur leda till fler associationer. Associationerna behöver inte vara medvetna och många minnen är efterhandskonstruktioner. Vi fyller i minnesluckor eller gissar oss till något vi inte riktigt förstått.

Minnet är en process

Minnet är en process och det finns omfattande nätverk i hjärnan som styr och reglerar processen. Man kan säga att processen går i tre steg. Först måste vi uppfatta informationen och detta sker via våra sinnen: syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Ju fler sinnen som är inblandade i minnesprocessen desto lättare blir det att minnas. En lukt kan förstärka minnet av en händelse och man kan själv förstärka en minnesbild genom att till exempel skriva ner något man hör. För att uppfatta vad som sker omkring oss behövs koncentration och uppmärksamhet.

Ny information lagras så snart den har bearbetats. För att kunna lagra informationen måste vi först förstå och bearbeta den så att vi kan koda in informationen och lagra den på rätt plats.

Den sista delen i processen är framplockningen av minnesbilder. Vi behöver kunna hitta informationen och plocka fram den vid ett senare tillfälle. Nedsatt minne kan bero på problem var som helst i processen. 

Det finns inget centrum i hjärnan för inlagring av minnen utan stora delar av hjärnan kan vara inblandade i processen. Var minnen eller delar av minnen kommer att lagras bestäms i inlagringsögonblicket utifrån vilka specialiserade områden som uppgiften kräver. Områdena där minnesbilderna lagras hänger samman i komplexa nätverk. Hippocampus är en viktig struktur i hjärnan när det handlar om minne för händelser och för fakta. Hippocampus finns i den inre delen av tinningloben och är central för att koppla ihop nätverken och kan sägas vara den del som binder samman minnesdelar till en helhet.

Minnessystem

Minnet brukar delas in i arbetsminne och långtidsminne. Arbetsminnet handlar om att kunna hålla aktuell information tillgänglig under en kort stund. Långtidsminnet är ett mer varaktigt minne och kan i sin tur delas in i olika undersystem som har olika funktion men som samspelar. De mest bekanta långtidsminnessystemen är minnet för händelser (episodiskt minne) och minnet för fakta (semantiskt minne). Till långtidsminnet räknas också färdighetsminnet (procedurminne) och det perceptuella minnet.

Minnets tidsaxel

Vårt minne bearbetar och lagrar det vi gjort eller lärt oss tidigare i livet men har också som uppgift att hålla reda på vad som händer i nuet och vad vi förväntas göra framåt i tiden.

Retrospektivt minne

Det retrospektiva minnet handlar om tillbakablickande, att komma ihåg det som har hänt, och kan i stort sett jämställas med det episodiska långtidsminnet.

Prospektivt minne

Det prospektiva minnet hjälper oss att komma ihåg det vi ska göra i framtiden, till exempel att komma ihåg att köpa mjölk på vägen hem från arbetet, att stänga av ugnen när vi använt den eller att ta vår medicin. Det prospektiva minnet hjälper oss att utföra en bestämd handling vid en bestämd tidpunkt. För att klara uppgifter man ska göra i framtiden behöver man också kunna planera sina aktiviteter och styra sig själv. Det är vanligt att man blir beroende av andra eller har behov av hjälpmedel för att klara av sin vardag om det prospektiva minnet är nedsatt. Det prospektiva minnet brukar också kallas planeringsminnet.

Problem med minnet

Minnesproblem kan i olika grad påverka hur vardagen fungerar. Några av de vanligaste problemen för personer med minnesnedsättning är att de:

• glömmer vad man berättat för dem
• glömmer namn
• glömmer vad de lagt saker
• tappar bort sig både på kända och okända platser
• glömmer att göra viktiga saker
• glömmer om de gjort något eller inte
• frågar samma fråga flera gånger
• berättar samma berättelse flera gånger

Orsaker till minnesproblem

Detta faktablad fokuserar på minnesnedsättning efter förvärvad hjärnskada. Med förvärvad hjärnskada menas en skada som inte är medfödd eller har uppstått under de första barnaåren. Vanligen drabbar skadan vid ett tillfälle, till exempel vid yttre våld eller stroke. Andra orsaker kan vara tumörer, infektioner och syrebrist efter drunkning, hjärtstopp och blödningar från kärlmissbildningar. Försämrat minne är ett av de vanligast upplevda problemen efter en hjärnskada. Minnesproblem kan uppkomma oavsett var i hjärnan skadan finns och kan yttra sig på olika sätt. Problem med arbetsminne är vanligare än problem med långtidsminne.

Minnet påverkas även av andra sjukdomstillstånd och det man vanligen förknippar minnesproblem med är demenssjukdomar och depression. Förutom olika sjukdomstillstånd finns det även andra faktorer som påverkar minnet. Detta faktablad avslutas med en uppräkning av några andra viktiga faktorer som påverkar minneskapaciteten. Några av dessa faktorer går att påverka och genom att påverka någon eller några av dessa i positiv riktning kan man uppleva förbättring av minnet.

Motivation

Om vi inte förstår sambandet mellan det vi ska lära in och vilken nytta vi kommer att ha av det vi lär oss minskar sannolikheten att vi minns det vi lärt in. Man kan säga att intresse eller motivation spelar en viktig roll för förmågan att minnas. Det förekommer dock att motivation tolkas som en anledning till minnessvårigheter för hjärnskadade personer, när det i själva verket är så att minnesförmågan förändrats av hjärnskadan i sig. Personen kan då till exempel få höra att det kommer att fungera bättre om han eller hon anstränger sig mer. Om minnessvårigheter har uppkommit efter hjärnskada är sällan lösningen att anstränga sig mer, utan i stället att förstå hur minnet fungerar och försöka hitta nya sätt att hantera den förändring som uppkommit.

Stress och sömn

Stress är ett tillstånd av ökad psykologisk och fysiologisk handlingsberedskap. Det är kroppens sätt att reagera på inre eller yttre faktorer (stressorer) som vi tolkar som hotfulla. Våra kroppar reagerar med ökad puls, blodtryck, andningsfrekvens, muskelspänning och aktiverat immunförsvar. Kortsiktigt kan det ge bättre fungerande, men långsiktigt blir effekten negativ om man inte får tillräcklig återhämtning. Sömnproblem och stress brukar hänga ihop. Hög stress kan orsaka sömnproblem, men sömnproblem kan också ge stress. När man inte får den återhämtning man behöver är det lätt att hamna i en ond cirkel där sömnbristen leder till ökad stress som i sin tur leder till ännu sämre sömn. Arbetsminnet påverkas negativt av stress och sömnbrist. Koncentration och uppmärksamhet försämras och påverkar förmågan till inlärning negativt och detta påverkar i sin tur även långtidsminnet.

Organisation

Det är gynnsamt för minnet att ha en strategi att komma ihåg helheter snarare än detaljer. Genom att ha inriktning på helhet kan man genom att slå samman delar minska mängden man behöver komma ihåg. Om det finns brister i rutin och organisation i vardagen ställer detta högre krav på minnet. Fungerande rutiner i vardagen gör att minnesfunktionen belastas mindre. Det är till exempel vanligt att man tänker att det beror på dåligt minne när man inte hittar sina nycklar. Istället handlar det ofta om bristande organisation, att man inte har en rutin eller lyckas hålla rutinen för var man lägger nycklarna.

Ålder

Minnesförmågan förändras med ålder. Det minnessystem som påverkas mest negativt av ålder är det episodiska minnet, det vill säga minnet för ens personliga upplevelser. Ofta påverkas förmågan att komma ihåg vad som hänt nyligen, vad man pratade om för några dagar sedan, vad man gjorde för en vecka sedan. Man anser att händelseminnet börjar försämras från 40-årsåldern med en tendens att män försämras mer än kvinnor. Däremot påverkas inte det kunskapsminnet lika negativt av ålder, tendensen är snarare den motsatta åtminstone fram till 70-årsåldern. Hjärnan processar långsammare med stigande ålder och för att arbetsminnet ska fungera effektivt behövs då att motsvarande anpassning görs, till exempel att längre tid används för att hantera information.

Denna faktatext är en del i en serie om minnet som omfattar sammanlagt tre faktablad. För dig som vill veta mer finns även faktabladen ”Arbetsminne och hjärnskada” och ”Långtidsminne och hjärnskada”

Författare:

Carina Sandström, arbetsterapeut Hjärnskademottagningen, Rehabiliteringsmedicin

Carin Gustafsson, logoped, Habiliteringen för barn och vuxna

Gun Lövström, sjuksköterska, Habiliteringen för barn och vuxna

Lars Eriksson, psykolog, Hjärnskademottagningen, Rehabiliteringsmedicin

Faktagranskare:

Björn Johansson, MD, Överläkare Rehabiliteringsmedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala

Version: 2013-05-06